Parallella stödgrupper för barn och föräldrar i sorg efter suicid
Parallellt stödgruppsarbete för familjer i sorg efter ett självmord kan hjälpa efterlevande föräldrar att bli varse barnens bearbetningsprocess. Det är utgångspunkten för en modell som tagits fram av Svenska Röda korset, BRIS och Rädda barnen.
Efter 2004 års tsunamikatastrof bestämde Rädda barnen, Röda korset och BRIS att tillsammans ta fram en ny gemensam modell för att arbeta fokuserat med parallella stödgrupper som metod för både barn och föräldrar.
Målgruppen skulle utgöras av familjer som varit utsatta för starka trauman, som exempelvis självmord bland närstående. Totalt upplever mellan 10 000 och 15 000 svenskar årligen att någon i deras närmaste omgivning begår självmord, inte sällan med mycket allvarliga konsekvenser för de efterlevande.
Många av dessa närstående riskerar att själva dö i förtid. De löper också större risk än andra att drabbas av psykisk eller fysisk ohälsa, konstaterade Sofia Grönkvist från BRIS, som tillsammans med Sara Hedrenius från Svenska Röda korset presenterade modellen under ett av tisdagens seminarier.
– Preventionen för efterlevande är otroligt viktigt, eftersom de utgör en riskgrupp för psykisk ohälsa, sa Sofia Grönkvist. Barn är extra utsatta. Om det finns ett stöd så riktar det sig ofta till de vuxna, mer sällan till barnen. Även inom forskningen är efterlevande barn en bortglömd grupp.
Stödgrupperna ger självkänsla
En av utgångspunkterna för modellen för parallellt stödgruppsarbete är de fem principerna om tidigt krisstöd, som går ut på att främja trygghet, samhörighet, tillit, lugn och hopp, berättade Sara Hedrenius.
Stödgrupperna har till syfte att hjälpa deltagarna att förstå och återfå kontrollen över tankar och känslor, normalisera kris och krisprocessen, skapa ett utrymme där deltagarna kan gestalta sina tankar och känslor samt uppmuntra konstruktiva hanteringsstrategier.
Rent konkret går det till så att de medverkande barnen och föräldrarna bearbetar sina problem samtidigt, fast i olika grupper. Det sker under två helger med gemensamt boende med några månaders mellanrum. Helgerna innehåller förutom föreläsningar samt samtidiga, gemensamma övningar även tid för aktiviteter och lekar.
Det parallella stödgruppsarbetet gör det enklare för föräldrarna att se sina barns bearbetningsprocess och särskilja denna från sin egen bearbetning. Andra fördelar med arbetssättet är större samtidighet i bearbetningsprocessen, starkare föräldraroll och bättre känsla av sammanhang. Modellen bidrar också till gemensam kommunikation och problemlösning, konstaterade Sofia Grönkvist.
– Stödgrupperna ger självkänsla, hopp och stöd i att hantera traumarelaterade besvär, sa hon. De ger också bekräftelse och igenkänning. Det är viktigt att kunna normalisera tankar och känslor.