Forskare och praktiker måste mötas

Om vi ska klara de utmaningar vi står inför måste forskare och praktiker bli bättre på att prata med varandra. Det konstaterade Jens Schollin, rektor för Örebro universitet, under sitt anförande på onsdagsförmiddagen.

Kunskapsutvecklingen är visserligen enorm, men om vi ska kunna lösa problem i samhället kan forskningen och praktiken inte längre vara isolerade öar. Forskare och praktiker måste helt enkelt bli bättre på att hitta sätt att mötas och prata med varandra.

Det budskapet förmedlade Jens Schollin, professor i pediatrik och rektor för Örebro universitet sedan 2008, under sin föreläsning i konferenshallen.

– Vi har ett behov i dag av att koppla ihop grundforskning med vardagsproblematiken, sa han. Där kan vi bli mycket bättre. I annat fall riskerar vi att få ett allt mer delat kunskapssamhälle.

Ett exempel på ett framgångsrikt arbetssätt är initiativet Linje 14, som gick ut på att få fler elever från det socioekonomiskt utsatta området Vivalla utanför Örebro att börja studera på högskolan. Örebro kommun och Örebro universitet, som för övrigt är en av initiativtagarna till Barnrättsakademien, stod bakom initiativet som engagerade praktiker, forskare, eldsjälar och studentambassadörer.

– Utgångspunkten var att alla barn ska bli sedda, sa Jens Schollin. Alla ska också få en chans att se vad studier på universitet och högskola kan ge.

Tio år efter starten utvärderades projektet med jättebra resultat som följd, konstaterade han.

– Nu går ungdomar från detta område till universitet i nästan samma utsträckning som andra barn. Det här är ett exempel på att man inte behöver göra saker och ting så märkvärdiga. Har man ett problem så kan man greppa det praktiskt och forskningsmässigt på ett begripligt sätt.

Visst kan det vara svårt många gånger, medgav Jens Schollin.

– Det kräver prestigelöshet, och att problemen kan ses och definieras på ett relevant och öppet sätt. Vi måste bygga broar. Politiken måste skapa förutsättningar och tillit för utveckling, men vi har alla ett professionellt ansvar.

Dessbättre finns det mycket kunskap och klokskap att ta vara på.

– Vi måste alla förstå att vi bär på en kunskap som vi har en skyldighet att använda på bästa sätt. Ni som inte jobbar med praktiker eller forskare, det är dags att ni börjar arbeta med dem.