Barn har inflytande på BVC-besök

Synen på barn i vården kan bli ännu bättre. Det visade Maria Harder, som redogjorde för sin avhandling om små barns besök på barnavårdscentralen.

Hennes forskning fokuserar på de planerade besöken på BVC för barn som är 3, 4 och 5 ½ år som hon observerat och dokumenterat med utgångspunkt i barnkonventionen. – När det gäller små barn måste man lyssna med ögonen, säger Maria Harder.

Staffan Jansson, professor i pediatrik inledde det tvådelade seminariet om barns rätt till delaktighet och inflytande i hälso- och sjukvården. Han gjorde en historisk tillbakablick som tydliggjorde att det faktiskt hänt väldigt mycket när det gäller synen på barn i vården. Han berättade när han själv skulle genomgå en avancerad operation som nioåring på femtiotalet. Föräldrarna fick hälsa på en timme på söndagarna och smärtlindring vid undersökningar och behandlingar var det inte tal om. ”Han skulle ändå ha glömt hur ont det gjorde redan i morgon”.

Idag har vi en helt annan syn på barn i vården. Den kan bli ännu bättre. Det visade Maria Harder, som redogjorde för sin avhandling om små barns besök på barnavårdscentralen. Maria Harder fokuserade på de planerade besöken på BVC för barn som är 3, 4 och 5 ½ år och observerade dem med utgångspunkt i barnkonventionens artiklar 2, 3, 6, 12 och 24. (Se till exempel http://www.barnombudsmannen.se/barnkonventionen/konventionstexten/).

– När det gäller små barn måste man lyssna med ögonen, säger Maria Harder och refererar till de små barnens begränsade verbala förmåga men att de ändå kommunicerar effektivt på ändra sätt.

Maria valde ett barnperspektiv som innebär att vuxna uppmärksammar och förstår varje barns iakttagelseförmåga, förståelse, erfarenhet och ageranden i vardagen och i vårdsituationer. Så följde hon med barn och deras föräldrar till BVC för spruttagning. Utrustad med videokamera dokumenterade hon hur barnen hanterade situationen, och hittade ett antal gemensamma drag och strategier.

– Det första barnet gör vid BVC-besöket är att ta in situationen. Rummet, saker och vilka som är där. Är sjuksköterskan snäll eller dum? Sen bestämmer barnet sig för att bejaka eller fördröja själva vaccinationen, berättade Maria och visade på flera strategier som barnen använde.

Barnen förhandlar också på olika sätt med föräldern och med sjuksköterskan som ska ge sprutan. Förloppet är likartat; först gör sig barnet redo, sedan tar det sig an situationen och låter vaccinationen ske. Därefter bekräftar det sig själv, till exempel med att uttrycka att han eller hon var duktig eller att det inte gjorde så ont. Barnet styr över hur lång tid de olika momenten tar tills det är redo för sprutan. Låter man barnet förfoga över tiden och själv bestämma när det är dags, kan vaccinationen bli en positiv upplevelse.

Förutom att filma lät Maria barnen skildra sin upplevelse av vaccinationen genom att rita. Hon upptäckte att det fanns en speciell ritordning som hon kunde studera. Den handlar bland annat om vad som ritas, utlämnar barnet det otäcka? Hur det ritas, hur hårt håller barnet i pennan?

– Barnet ritar det viktigaste först, säger Maria.

Vi tittade på flera teckningar och fick hjälp att upptäcka viktiga detaljer som glada och ledsna munnar, tårar i kombination med glad mun, snäll eller elak sköterska, förälderns roll och hur hotfull och viktig sprutan upplevdes.

Maria Harders forskning ger viktig vägledning för att främja barns delaktighet i vården.