Att leva i ekonomisk utsatthet

Föreläsare Tove Samzelius, tematisk rådgivare Rädda Barnen Sverige. Att leva i en familj som har det dåligt ställt påverkar ofta barnets hela vardag. Barnet löper till exempel större risk att bli mobbad och att få sämre resultat i skolan.

De här barnen har ofta inte heller samma möjligheter till en meningsfull fritid som ett barn från en familj med stabilare ekonomi. Barnen begränsas av exempelvis avgifter för bussbiljetter, dyr utrustning och höga avgifter för fritidsaktiviteter. De kan inte följa med sina vänner på biobesök eller en fika och hamnar lätt utanför gemenskapen. Barn påverkas också av föräldrarnas oro för ekonomin och den osäkerhet som det innebär att leva utan marginaler.

Se filmen från Toves föreläsning

 

Ladda ner presentationen här

Svar på frågor från appen

1. När kommer det en ny fattigdomsrapport från rädda barnen? Nu länge sen det publicerades någon ny. De är så bra i arbetet med barnrätt.

En ny barnfattigdomsrapport framtagen av Professor Tapio Salonen är på gång. Den kommer att publiceras under hösten. Vi har inte bestämt exakt när ännu.

2. Idag finns brist på handläggare i socialtjänsten, konsulter och personer med alt. utbildningar anställs framför allt för att handlägga försörjningsstöd. Hur ser du på det med tanke på de bevisat många följer bl.a. utanförskap och dåliga skolresultat för barn från fattiga familjer?

Arbetssituationen för socialsekreterare och bristen på kvalificerade handläggare inom bland annat det ekonomiska biståndet är såklart inte bra för någon. Det finns både forskning och kartläggningar gjorda av fackförbund som visar att många socialsekreterare upplever sin arbetssituation som ohållbar. Det kan i sin tur leda till hög personalomsättning och sjukskrivningar. Detta påverkar i sin tur de familjer som behöver stöd och hjälp. Sen är det kanske inte just handläggare inom försörjningsstödet som har i uppdrag att arbeta förebyggande och stöttande. Här har socialsekreterare som arbetar som fältassistenter och inom enheter för barn- och ungdom en större uppgift. Frågor kring dåliga skolresultat och utanförskap tangerar med bredare samhällsfrågor där socialtjänsten endast är en del av en större helhet.

3. Tack för att du låtit oss ta del av barnens berättelser! Är ni ute i skolor och berättar om det här?Rädda Barnens regionala verksamhetsutvecklare och vår medlemsrörelse arbetar i lokalsamhället, bland annat skolor, för att föra fram barns berättelser och lyfta frågor som berör barn. Vi som arbetar nationellt lyfter framförallt dessa frågor med beslutsfattare och personer som möter barn i sitt arbete, t.ex. socialsekreterare.

4. Att man idag i en utsatt livssituation, ensamkommande, från den ena dagen till den andra blir vuxen (18 år) och då blir av med både sitt hem och sitt sociala nätverk och flyttas kanske 80 mil bort. Vad gör Rädda Barnen i denna fråga?

Ungdomar som fyller 18 år eller som blir uppskrivna i ålder under asylprocessen ska enligt systemet flyttas till Migrationsverkets boenden. Dessa boenden ligger sällan i närheten av där ungdomarna bor, vilket innebär att de tvingas avbryta sin skolgång och bryta upp från sitt sociala nätverk. De flesta av dessa ungdomar har väntat mycket länge på ett besked om uppehållstillstånd, ofta mer än 2 år. De mår psykisk dåligt och har stort behov av det nätverk de byggt upp för att klara den psykiska press det innebär att gå och vänta på det avslag som allt som oftast är resultatet av deras ansökan om de hunnit fylla 18 under processen.

Rädda Barnen har länge förespråkat en mjukare övergång till vuxen för asylsökande, för andra grupper ungdomar i samhället finns en övergångsperiod till ung vuxen, då man fortfarande har rätt till mer stöd än när man blir ”helt vuxen”, framförallt för åldrarna 18-21 år eftersom man också har rätt att gå på gymnasiet fram till 21 års ålder.

I nuläget arbetar Rädda Barnen brett med aktivt påverkansarbete på kommunal nivå i många kommuner för att förmå dem att låta ungdomarna stanna kvar under hela sin process. Kommunerna har också fått extra medel från staten för att ungdomarna ska få stanna. Dock har man inte ändrat i reglerna som säger att om man bor kvar i kommunen så räknas man som att man bor i eget boende (EBO) och ungdomarna får därmed inte rätt till kommunplacering enligt bosättningslagen vid ett eventuellt uppehållstillstånd utan ansvaret hänvisas till kommunen de befinner sig i.

I nuläget är det också många som fått avslag, men som hoppas på att den nya gymnasielagen ska ge dem rätt att avsluta sin utbildning här.

Många av Rädda Barnens lokalföreningar arbetar hårt för att få fram frivilliga fadderhem till dessa ungdomar, i vissa kommuner har vi också samarbeten med kommunen eller folkhögskolor om boendeplatser på tex tidigare HVB-hem eller på skolorna. Vi stöttar både familjerna och ungdomarna och kommer under sommaren att utöka detta arbete kraftigt. Våra föreningar arbetar i princip alltid tillsammans med andra föreningar lokalt och vi har också ett nära samarbete på nationell nivå mellan Röda Korset, Svenska Kyrkan och Stadsmissionen vad gäller utbildningsinsatser, utbyte av stödmaterial, praktiska erfarenheter med mera.

Vi utbildar också personal inom skola, boenden och andra funktioner som möter barn och unga i Traumamedveten omsorg, som ger kunskap i bemötande.

I Malmö har RB tillsammans med flera andra en mötesplats för bland annat den här målgruppen likaså i Stockholm där vi tillsammans med andra organisationer driver arbetet kring Baba.

Vi erbjuder stöd per telefon genom vår Stödlinje och gratis juridisk rådgivning genom vårt medlemskap i Rådgivningsbyrån för asylsökande.

Vi arbetar med en app, som heter Miniila, den finns i appstore, men har inte börjat spridas till ungdomar än då den fortfarande behöver fyllas med mer information och har lite tekniska uppdateringar kvar. Den riktar sig till ungdomar på flykt genom Europa och är ett samarbete med Missing Children Europe.

Vi kommer också snart att släppa ett material som kommer att bli kommunanpassat och kan användas för att informera barn och ungdomar om vart man kan vända sig om man gått under jorden och behöver stöd eller information. Det är ett material som är framtaget i syfte att förhindra att barn och unga försvinner och att uppmuntra de som har försvunnit av olika anledningar att ta kontakt med myndigheter igen.

5. Vad ser rädda barnen för lösningar till att hjälpa barn i ekonomisk utsatthet?

Vi vill att både regering och kommuner tar ett helhetsgrepp på barnfattigdomsproblematiken. Det innebär att man först kartlägger och analyserar hur barnfattigdomen ser ut i landet eller i kommunen. Då är det viktigt att hänsyn tas till barns egna upplevelser av att växa upp i en ekonomiskt utsatt situation.

Därefter bör man samla alla åtgärder som krävs för att minska barnfattigdomen. Det gäller insatser på lång sikt som rör arbetsmarknadspolitik, integration, socialförsäkringar och den ekonomiska familjepolitiken.

Men det handlar också om mer direkta lösningar som minskar konsekvenserna av att leva i fattigdom för barn just nu, framförallt på kommunal nivå. Det kan vara förbud mot avgifter i skolan och kommunala musikskolan, förebyggande av vräkningar av barn, fritidsgårdar och fritidssysselsättningar, barnperspektiv i försörjningsstöd med mera.

För mer information om Rädda Barnens arbete och våra krav besök gärna vår hemsida: https://www.raddabarnen.se/vad-vi-gor/mer-om-vad-vi-gor/barnfattigdom/vad-vi-gor-for-att-bekampa-barnfattigdomen/

6. Hur tycker du att barn bör involveras i utredning om försörjningsstöd?

Rädda Barnen anser att barnperspektivet alltid ska beaktas i handläggandet av ekonomiskt bistånd i linje med de rekommendationer som tagits fram av socialstyrelsen. Man bör också vara noga med att sätta barnets bästa i det främsta rummet. För att kunna göra detta bör man i vissa fall även prata med barn, t.ex. i frågor som gäller boende. Hur och om detta ska göras är beroende på situation och barnets ålder. Men oavsett om man involverar barnet eller inte ska man genomföra en barnkonsekvensanalys och tydligt dokumentera hur barnets situation har beaktats i beslutsfattandet. Se gärna Socialstyrelsens rapport ”Beaktandet av barnperspektiv vid handläggning av ekonomiskt bistånd – en fallstudie av tre socialförvaltningar.” https://www.socialstyrelsen.se/publikationer2015/2015-1-4

7. Vilken är din lösning / metod till föräldrar som upprepat försätter sina barn i bostadslöshet? Hur ska socialtjänsten jobba här?

För att kunna arbeta lösningsfokuserat med en familj måste man utgå från den situation familjen befinner sig i och försöka förstå hur man hamnat där. De bakomliggande orsakerna till varför en familj blir bostadslös upprepade gånger kan vara väldigt olika och därför är det svårt att föreslå en specifik metod eller lösning. Det kan handla om skulder, fattigdom, missbruk som leder till vräkning eller att man aldrig kommit in på bostadsmarknaden och tvingas flytta runt i olika tillfälliga lösningar. Bostadslöshet påverkas både av strukturella sammanhang och individuella förutsättningar.

8. Har inte barn bättre framtid att bo i en liten stad, mao flyttar familjen från den stora staden som är tätt bebodd? Eller hur ska man annars lösa bostadslöshet där barn är inblandad i situationen?

Tyvärr är det även svårt för de flesta familjer att få ett boende på orter utanför storstäderna om man inte har en fast anställning i den staden man vill flytta till. Tidigare kunde kommuner förhandla med varandra och hjälpa till med boende på permanent boende på mindre orter. Den möjligheten finns sällan idag utan familjer ombeds istället själva att försöka att hitta ett boende på en annan ort och i de flesta fall misslyckas man. Familjer som Rädda Barnen möter i storstäder säger att de gärna skulle flytta men att de måste vara permanent så att de kan skapa en stabil ny miljö för barnen och söka arbete. Att flytta upprepade gånger på grund av tillfälliga korttidskontrakt kan aldrig ses som en lösning. För de flesta barn som är bostadslösa är förskola och skola en mycket viktig och fast punkt i tillvaron.

9. Ett stort problem i Stockholm är bostadsbristen, som såklart drabbar redan socioekonomiskt utsatta personer hårt. Ett problem är att många barnfamiljer måste bo på vandrarhem. Då kan det finnas förstahandskontrakt i andra städer som kan ge en stabilitet, men det innebär såklart att du rivs upp från ditt område där du vill bo. Hur tänker rädda barnen kring bostadsbristen och lösningar?

Många familjer skulle välkomna att få ett förstahandskontrakt på annan ort men utifrån våra möten med familjer så ser vi att detta blivit allt svårare i praktiken. När det gäller lösningar så ser vi att det behövs konkreta förändringar när det gäller båda ansvarstagande och hur man arbetar med den berörda gruppen. Olika kommuner hanterar dessa frågor på olika sätt och har olika förutsättningar därför måste man utgå ifrån lokala förhållanden och även ha kännedom om dessa för att ta fram konkreta metoder och förslag på lösningar. I Rädda barnens rapport ”En plats att kalla hemma” gjorde vi följande rekommendationer:

• Socialstyrelsens uppdrag att kartlägga hemlösheten i Sverige bör utvidgas och genomföras minst var tredje år. Därtill bör medel avsättas till forskning och utredning av levnadsförhållanden bland bostadslösa barnfamiljer – även de som inte har kontakt med socialtjänsten.
• För att effektivt motverka hemlöshet bör staten säkerställa ett tydligare utpekat ansvar för att garantera bostadsförsörjning och stöd till ekonomiskt utsatta barnfamiljer. Staten bör även förtydliga hur principen om barns bästa samt barns rätt till en skälig levnadsstandard skall tolkas i relation till det kommunala ansvaret för bostadsförsörjning.
• En årlig kartläggning av antalet hemlösa barn utifrån Socialstyrelsens definition bör genomföras på kommunnivå. Kartläggningen bör inkludera intervjuer med barnfamiljer och ska ligga som grund till kommunspecifika åtgärder som är nödvändiga för att beakta barns rätt till en skälig levnadsnivå och en trygg uppväxt – på kort och lång sikt.
• Hemlösa barn och föräldrar efterfrågar mer konkreta och effektiva stödprogram än de bostadssökarkurser som många kommuner erbjuder idag. Bostad Först-modellen bör kunna utvidgas för att omfatta även ekonomiskt utsatta barnfamiljer. Hyresgarantier för hemlösa barnfamiljer och utveckling av nya arbetsmetoder genom en satsning på sociala investeringsfonder bör kunna bidra till en förbättring av de hemlösa barnfamiljerna utsatta situation.

 

Slutligen bör både staten och kommunerna ta fram tydliga konkreta åtaganden och målsättningar för att säkerställa tillgången, för alla barnfamiljer, till adekvata och ekonomiskt överkomliga bostäder i de handlingsplaner som tas fram inom ramen för arbetet med Agenda 2030. I nuläget saknas indikatorer, statistiskt underlag samt ett erkännande att problematiken existerar i en svensk kontext.35) Viktigt är att understryka att de globala målen ska tolkas i en nationell kontext och utifrån svenska förutsättningar.

För att möta de behov som finns krävs en stark styrning och tydliga prioriteringar på kommunövergripande nivå för att kommuners arbete ska leva upp till ett barnrättsperspektiv. Det krävs ett samlat grepp som involverar kommunstyrelser, socialtjänsten, allmännyttiga bolag och andra aktörer på bostadsmarknaden. Bostadslösa barnfamiljers erfarenheter och synpunkter bör alltid vara vägledande i framtagandet av nya stödinsatser.  

10. Hur skulle en effektstudie av placeringsinsats kunna genomföras etiskt? Det känns problematiskt att ha en kontrollgrupp som inte blir placerad trots att det skulle anses vara det bästa?

Den här frågan kan jag tyvärr inte svara på. Det är svårt att svara på utan att få lite mer förståelse för hur personen som ställt frågan resonerar och i relation till vilken grupp av placerade barn. Hur en effektstudie bäst ska genomföras är ju mycket beroende på sammanhang och frågeställningar.