1f: När lag blir verklighet – konsten att skapa ett A och B-lag

Papperslösa ungdomar har rätt till socialhjälp

Utsattheten har ökat enormt det senaste året bland de ungdomar som ställs på gatan efter avslag på ansökan om att få stanna i Sverige. De har rätt till hjälp. Men istället stängs dörr efter dörr och kunskapsbristen hos socialförvaltningarna är alarmerande. Det säger Barnrättsbyråns jurister Elin Wernquist och Ida Hellrup.

I Barnrättsbyråns gripande film ”När lag blir verklighet” berättar ungdomar framför kameran; jag har ingenstans att sova, bor på gatan; har tappat min sociala förmåga och är helt ensam, har inga kompisar, har ingenting; har inga pengar till mat, kan gå hungrig en dag; tvingades jobba svart, drömmer om att få betala skatt; vill gärna återvända men det är krig i mitt hemland. Sista filmrutan ställer frågan: ”Hur kunde det bli så här”. Svaret är att politikerna har bestämt att det ska bli så här, säger Elin Wernquist.

– För ungefär ett år sedan förändrades Sveriges flyktingpolitik dramatiskt. Det är ett helt nytt landskap, en helt annan lagstiftning. Det görs restriktivare bedömningar, fler blir uppskrivna i ålder, får avslag och/eller tillfälliga uppehållstillstånd. Återvändandearbetet med barn är också bristfälligt, alla väntar till 18-årsdagen. Migrationsverket bidrar inte längre med pengar till mat och husrum, även om den som fått avslag av olika skäl inte kan skickas tillbaka till hemlandet. Socialtjänsten avslutar allt oftare alla insatser när en sökande fyller 18, även om hen är inne i en asylprocess. Ungdomarna blir då bostadslösa, men väljer ofta ändå att stanna där de har fått ett socialt sammanhang. Många klarar sig genom insatser från civilsamhället, vänner som ställer upp för dem.

– Politikerna talar om att 85 procent av de ensamkommande får stanna. Men vi har sett en drastisk förändring under det senaste året. 25 % av barn under 18 år får avslag. Handläggningstiderna har ökat till plus 500 dagar. Många fyller 18 innan utredningen är klar och bland 18-20-åringarna får sex av tio negativt besked, säger Elin Wernquist.

Ansvaret för alla de ungdomar som nu ställs på gatan landar hos kommunernas socialtjänst, så är lagen formulerad idag. Men socialtjänsten är dåligt förberedd, menar Ida Hellrup:

– Våra klienter får inte den nödhjälp som de har rätt till enligt lag. Därför har vi undersökt hur förvaltningar i Stockholm hanterar ansökningar om bistånd. Sju socialtjänster fick besök av våra ungdomar. Bara en av sju fick hjälp direkt, resten överklagade, fortsätter Ida Hellrup.

Undersökningen visade att ansökningsprocessen var förnedrande och avhumaniserande för ungdomarna. Trots att de hade akuta situationer fick många vänta länge på beslut. Dessutom krävdes extremt mycket argumentation och administration på professionell nivå för att ungdomarna skulle få sin rätt. Kunskaper saknades både hos politiker och förvaltningschefer.

– Glädjande är att Förvaltningsrätten varit så tydlig i sina domar. Kommunen är ansvarig för de personer som vistas där, det går inte att komma bort från det. Ett råd till er som arbetar i kommunerna är att begära utbildning i frågorna, att det tas fram konkreta riktlinjer för ekonomiskt bistånd, dokument som kan användas som underlag vid beslut, där det klargörs att även papperslösa har rätt till nödhjälp, avslutar Ida Hellrup.

Läs mer: Barnrättsbyråns hemsida, Barnrättsbyrån på facebook

På bilden, från vänster: Ida Hellrup, Elin Wernquist.

Ladda ner presentationen