1a: På flykt och försvunnen – Barnen som inte syns och deras röster
Enligt Migrationsverkets statistisk är det drygt 1800 barn som avvikit under åren 2013-2016 och som räknas som försvunna. Av dessa är 1700 pojkar. Förutom den oro och rotlöshet som det innebär att leva utanför samhället, är risken för sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp betydande för denna grupp av barn.
FN:s barnrättskommitté har kritiserat Sverige för att många ensamkommande barn försvinner. Länsstyrelserna har fått i uppdrag av regeringen att kartlägga och föreslå åtgärder för att förhindra att ensamkommande barn försvinner. Under seminariet presenterades rapporten På flykt och försvunnen – en nationell kartläggning av ensamkommande barn som avviker. Amir Hashemi-Nik, nationell utvecklings¬ledare vid Länsstyrelsen efterlyser ett barnrättighetsperspektiv i lagstiftningen som reglerar barns migration.
Genom ett samarbete med Stockholms stadsmissions projekt BABA kom utredningen i kontakt med barn som håller sig gömda, avvikit från anvisat boende, eller på andra sätt befinner sig utanför samhällets insatser.
– Genom att arbeta uppsökande kommer vi i kontakt med barnen. Det kan handla om att skänka varma kläder eller bjuda på mat. Andra gånger erbjuder vi stöd, råd eller juridisk vägledning, berättar Helena Wihlborg, projektledare för BABA vid Stockholms Stadsmission.
Under seminariet var barnens röster närvarande genom att Abdullahi Mohammed, grundare av organisationen VYRE Sweden och själv ensamkommande, läste upp citat från barn som avvikit. Barnen beskrev en malande ensamhet och hur svårt det var att behålla framtidstron och att livet mest av allt handlade om att tillgodose de mest grundläggande behoven. Särskilt en pojkes ord stannade kvar:
”Utbildning är viktigt för mig, men jag måste prioritera mat att äta och någonstans att bo.”
I rapporten På flykt och försvunnen framförs fem åtgärder för att förbättra situationen för barnen som avviker. Det handlar om att samla statistik för att göra barnen synliga och att öka samordningen mellan olika instanser. En lagstiftning om att handläggningen på Migrationsverket ska vara klar inom fyra månader hoppas man ska förkorta lidandet för barnen. Ett annat sätt att minska barnens utsatthet är att förbättra systemet med god man och överförmyndare så att barnets grundläggande behov bättre ska kunna tillgodoses. Och slutligen behövs satsningar för att förebygga och minska det psykiska lidandet. De barn som utvecklat psykisk ohälsa måste också snabbt få stöd och hjälp.