”Mänskliga rättigheter finns inte för dig, sa min familj”
100 000 ungdomar i Sverige lever i hedersförtryck enligt en regeringsutredning från 2014. Skolan har ett stort ansvar i att upplysa om detta, men hur kan pedagoger och kuratorer prata om hedersfrågor med eleverna?
”Mänskliga rättigheter finns inte för dig, sa min familj.”
– Zara 18 år
”Jag har ingenting som är något värt, allt som jag tyckte om har dom tagit.”
– Mina, 17 år
Citaten som visas upp på projektorduken i föreläsningssalen kommer från ungdomar som Peter Strand och Therese Maran har träffat i sitt arbete som skolkurator respektive pedagog på Gymnasieförvaltningen i Örebro kommun. De träffar ofta ungdomar som upplevt hedersförtryck och för att upplysa kommunens elever om problematiken försöker de att möta dem utifrån deras egen verklighet.
– Vi har ett normkritiskt perspektiv där genus, mänskliga rättigheter, etnicitet och andra värdegrundsområden tas upp. Med övningar och påståenden utmanar vi attityder, normer och värderingar, förklarar Therese Maran.
Ganska snart involveras också vi i publiken. Therese och Peter visar bilder, beskriver fall och uppmanar oss sedan att diskutera olika dilemman i små grupper.
Ett högfrekvent buzzande uppstår direkt och seminarievärdarna får nästan skrika i mikrofonerna för att avbryta. Frågorna och kommentarerna är många och det blir tydligt att heder är en fråga som väcker stort engagemang och starka känslor.
Resten av seminariet blir en intressant dialog med många viktiga inspel, där Peter Strand beskriver fyra viktiga grundpelare när man pratar med enskilda elever: Våga prata, våga fråga, orka lyssna och vara tydlig.
– Vi kanske inte kan förändra föräldrarna, men vi kan få ungdomarna som själva kommer att bli föräldrar en dag att tänka annorlunda, avslutar han.