”De pratade bara med pappa”

Barnombudsmannens årsrapporter ger gott om exempel på att barns rättigheter kränks, på många olika sätt. Anna Kaldal, docent i processrätt, kommenterar barns röster ur verkligheten i ett samtal med barnombudsman Fredrik Malmberg.

”Är du trög eller?”

Kommentaren fälldes av en assistent till ett barn med funktionsnedsättning, och är hämtad från Barnombudsmannens årsrapport ”Respekt” (2016). Rapporten visar att kränkningar är en del av vardagen för barn med funktionsnedsättningar.

– Här har vi exempel på att barns rätt till skydd – psykiskt och fysiskt – kränks, säger Anna Kaldal, docent i processrätt vid Stockholms universitet.

Hon pekar på att skolgången är en så viktig del av barndomen. När kränkningar sker i skolan riskerar det att i förlängningen även påverka barns rätt till utbildning.

Fredrik Malmberg gav korta glimtar ur Barnombudsmannens årsrapporter de senaste åren. Bland de hundratals vittnesmålen från barn och unga finns återkommande brister i kommunikationen mellan barn och vuxna. Vuxna som inte förstår – eller ens lyssnar.

Fredrik Malmberg:

– I årsrapporten ”Välkommen till verkligheten” (2015), om kränkningar och trakasserier, säger Elsa: ”Jag vågar inte. Jag ville berätta för mina lärare men jag vågade inte. Det kändes som de skulle bli jätteoroliga eller så skulle de bara skämta bort det.”

Han fortsatte berätta om en flicka i årsrapporten ”Signaler” (2012), om våld i nära relationer. Hon levde under hedersförtryck men lyckades smita iväg till socialkontoret genom att låtsas gå ut med soporna. Väl där blev hon ombedd att återkomma nästa dag.

– Det som slår en mest är att det här barnet är utsatt av de personer som betyder mest: föräldrarna. Dessutom i sitt eget hem. Den här socialsekreteraren du nämner har uppenbarligen inte förstått barnets signaler, säger Anna Kaldal.

Anna Kaldal ser delaktighet som en nyckel till att tillgodose barns rättigheter.

– Med det menar jag att barn blir ett med besluten och verkligen blir subjekt. Det stämmer som flera barn säger att vuxna inte har koll på allt.

Barn berättar om svårigheten att prata öppet och ärligt i möten där föräldrarna är med. Till exempel på socialkontoret eller hos psykologen. Men ofta handlar det om att barnet aldrig tillfrågas.

Som Tyra säger:

”Alla pratade bara med pappa. Men det fanns en kille som frågade ’hur känns det för dig’. Och det kändes jätteskönt.”

På Barnombudsmannens webbplats finns alla årsrapporter som diskuterades i samtalet.