Barndomssociolog med koll på barnperspektivet

Elisabeth Näsman är professor i sociologi vid Uppsala universitet, specialiserad i att förstå barn och barndom. Med utgångspunkt i barnkonventionens artikel 12, som handlar om barns och ungas rätt till delaktighet och inflytande, gav Elisabeth ett innehållsrikt seminarium som utmanade en del fördomar och föreställningar. Vad lägger vi i barnperspektiv i samhället?

– Barn är en social position. Jag vill lyfta aktörsperspektivet. Barn är handlande och aktiva individer. Det är en maktfråga vilket handlingsutrymme man ger barn, säger Elisabeth Näsman.

I det grundläggande perspektivet ser man överhuvudtaget att det finns barn i ett sammanhang, till exempel i en missbrukarmiljö. På nästa nivå har man fokus på barnet och att ordna tillvaron efter barnets bästa utan att det självklart innebär att barn blir delaktiga. På den tredje nivån övergår perspektivet från de vuxna till barnets eget perspektiv. Då tolkas inte det barnet säger av vuxna, utan barnet deltar i en meningsfull kommunikation.

Det finns flera sätt att definiera barnperspektivet, bland andra omsorgsperspektivet och delaktighetsperspektivet.

– Omsorgsperspektivet är det dominerande. Det innebär att barn är sårbara och beroende av vuxna. Vuxna har ansvar för barnets behov och därmed tolkningsföreträde, säger Elisabeth Näsman. Delaktighetsperspektivet bottnar i barnkonventionen och ser barn som aktörer som har kompetenser och rättigheter, till exempel rätt till delaktighet, liksom vuxna och Elisabeth Näsman pekar på några områden där det finns brister i delaktighet.

– I beslutsprocesser erkänns barn ofta inte som part. Barn som brukare kan bidra till bättre lösningar. Det kan man se som en demokratisk och laglig rättighet. Barn i vårdnadstvister och som utsätts för våld, vill ofta vara delaktiga vid diskussioner om sin situation och har ofta de bästa lösningarna.

Barn påverkas starkt i familjer med försörjningsstöd och utvecklar olika fattigdomsstrategier som innebär oro, ansvarstagande och återhållsamhet när det gäller deras egna behov.

Barns perspektiv i våldsutsatta situationer beaktas inte fullt ut när socialtjänsten gör sina riskbedömningar.
– Man tar ofta säkerhetsperspektiv och har förövarfokus. Tittar man stället på trygghetsperspektivet och har offerfokus får man en helt annan bild av vilka åtgärder som är lämpliga.

Barnkonventionen artkel 12
Varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör henne/honom. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.