Varför händer ingenting?
Först ut bland föreläsarna på Barnrättsdagarna 2012 var barnläkaren Lars H Gustavsson, som bland annat efterlyste konkreta politiska beslut för att stärka barns och ungas rättigheter.
– Gång på gång får vi direkta uppmaningar från FN:s barnrättskommitté att inkorporera barnkonventionen i svensk lag, sade han. Varför händer då ingenting?
Lars H Gustavsson inledde sin föresläsning Makt och vanmakt, rättigheter och förtvivlan med att läsa ett stycke ur Boken om allting av 2012 års Alma-pristagare Guus Kuijer. Berättelsen om pojken Tomas som växer upp i 1950-talets Holland skildrar på ett realistiskt sätt ett barns upplevelser av våld i hemmet.
–Den unge Tomas upplever pappans våld mot mamman som svårare än det våld han själv utsätts för. Författaren lyckas också skriva berättelsen ur barnets perspektiv. Det är viktigt för oss som arbetar med barn att ständigt sätta oss in i barnets perspektiv. Där kan vi lära oss mycket av författare av barn- och ungdomsböcker.
Men hur svårt det än kan vara är det också viktigt att sätta sig in i vuxna förövares perspektiv.
–Om vi ska kunna förebygga våld mot barn och behandla vuxna som slår så måste vi först försöka förstå dem. Men vi måste acceptera att det handlar om komplexa sammanhang. Det hjälper inte med förenklade förklaringar.
Förr var våld mot barn ofta ett uttryck för den patriarkala maktordningen inom en familj. Under senare år har emellertid en annan form av våld blivit allt vanligare, nämligen våld som har sitt ursprung i en upplevelse av vanmakt.
–I spåren av ökande klyftor, ökande barnfattigdom och längre asylprocesser ser vi att många familjer får det allt svårare. Den formen av vanmakt är en riskfaktor för våld inom familjen.
Våld föder våld
Under sin föreläsning passade Lars H Gustavsson också på att rikta kritik mot dem som ropar på hårdare tag, bland annat genom att citera Astrid Lindgrens ord: ”Våld föder våld som det alltid har gjort”.
I stället bör vi alla bli bättre på att se och förstå barnen, sade han och efterlyste bättre stöd till exempelvis förskolelärare som upptäcker barn som far illa.
– Över huvudtaget kännetecknas dagens barnpolitik av passivitet. Det har kommit flera utredningar och det finns genomarbetade konkreta förslag. Ändå händer det ingenting. Det finns en långsamhet i processerna.
Lars H Gustavsson står bakom barnombudsmannens förslag om en reformerad socialtjänst och inrättandet av en särskild barntjänst. Han är också för särskilda barndomstolar.
–Vi har också fått höra från FN:s barnrättskommitté att vi inte är tillräckligt bra. De vill att vi inkorporerar barnkonventionen i svensk lag. Varför händer då ingenting?
–Jag tror inte att vi kommer längre med retorik. Vi måste gå från ord till handling. Låt oss börja med det jobbet i dag.