”Viktigt att bryta ärftlig social utsatthet”

En av de sista att tala på 2014 års Barnrättsdagar var socialförsäkringsminister Ulf Kristersson, som bland annat underströk behovet av goda möjligheter för social rörlighet bland barn och unga. Han varnade också för riskerna med ärftlig social utsatthet.

– Vi har blivit bättre än tidigare på att hjälpa, vårda och behandla människor med somatisk ohälsa och hjälpa dem tillbaka till jobbet och underlätta livet för dem. Samtidigt ökar psykisk ohälsa som orsak till att inte kunna arbeta.

Anledningarna kan vara flera, konstaterade Ulf Kristersson och nämnde orsaker som ökad diagnosticering, ökad kunskap, ökad öppenhet om psykisk ohälsa och arbetslivets rejäla omvandling under senare år. Detta har skärpt kraven på de arbetstagarnas samarbetsförmåga och flexibilitet.

– Om vi inte blir lika bra på 2000-talet på att ge hjälp, stöd och behandla psykisk ohälsa som vi på 1900-talet var på att hjälpa dem med fysisk ohälsa så har vi ett stort problem framför oss.

Sociala rörligheten viktig

Ett exempel på oroande statistik är att antalet unga kvinnor som uppger att de känner ängslan, oro och ångest har flerfaldigats under senare år. Ett annat allvarligt problem är den snabba ökningen av unga män och kvinnor som beviljas aktivitetsersättning, där många riskerar att helt hamna utanför arbetsmarknaden även på längre sikt. Ungdomar är numera också den enda ålderskategori där självmordsfrekvensen inte har minskat under senare år.

– Det är centralt för ett välfärdssamhälle att inte acceptera att barn som växer upp i social utsatthet är förutbestämda att själva bli socialt utsatta. Vi behöver verka för social rörlighet och motverka social ärftlighet, inte minst bland barn och unga från socialt utsatta familjer.

Man kan med fog tala om ett socialt arv med andra generationens hemlöshet, missbruk, socialbidragsberoende och suicid, sa socialförsäkringsministern. Det finns till och med social ärftlighet i sjukförsäkringen. Om föräldrarna har mycket omfattande sjukfrånvaro har också barn ofta hög frånvaro.

Han påpekade att en lång rad politiska beslut i modern tid har varit bra för barnens rättigheter, som inrättandet av sådant som föräldraförsäkringen samt barnavårds- och mödravårdscentraler, och han nämnde flera framgångsfaktorer inför det fortsatta arbetet med att främja barnens rättigheter.

• Värna en generell välfärdspolitik men det måste också finnas riktad prevention.
• Lita på vanliga föräldrars förmåga och kunskap. De flesta familjer lyckas rätt bra.
• Sätt värde på kunskap, vetenskap och politiska insatser byggda på forskning.