”9 år hade gått av mitt liv, att det blir bättre hade jag slutat tro på för länge sen.”
Välkommen till verkligheten heter Barnombudsmannen senaste rapport som nyligen överlämnades till regeringen. Den handlar om hur barn och unga som upplevt kränkningar i skolan ser på samhällets stöd när man utsätts för mobbning och trakasserier. Barnombudsman Fredrik Malmberg höll årets första föreläsning på Barnrättsdagarna 2015.
Barnombudsmannen har lyssnat på 89 barn och unga för att ta del av deras erfarenheter och upplevelser av det stöd som finns att få när man utsätts för kränkningar och trakasserier i skolan.
”9 år hade gått av mitt liv, att det blir bättre hade jag slutat tro på för länge sen.”
Vincent beskriver i en digital berättelse hur mobbning och kränkningar påverkade honom under hela hans uppväxt.
-Det här är tyvärr ingenting nytt, det här är den verklighet vi känner till och som vi har hört så många rapporter om. Vi vuxna har sagt att så här ska det inte vara. Nolltolerans måste gälla, säger Fredrik Malmberg.
Fredrik Malmberg berättade att syftet med rapporten har varit att ta reda på vad barn och unga själva tänker om det system vi vuxna har skapat för att skydda barn och unga. Vad tycker de fungerar bra och vad tycker de fungerar mindre bra.
Fredrik gav flera exempel på vad barnen har berättat.
Ett barn beskriver hur han har blivit upptryckt mot en vägg, ett annat barn berättar om hur han blivit stoppad i en soptunna, flera barn berättar om sexuella trakasserier, övergrepp, knuffar, hot och misshandel, dödshot, dränkningsförsök slag och sparkar.
Många av de barn som deltagit i arbetet med rapporten berättar om hur svårt det kan var att våga berätta för någon när man utsätts för kränkningar, och när man till slut gör det så är det för kompisar och vuxna som man litar på.
Det finns många hinder för att få hjälp, ett av hindren är att man inte vet att det finns hjälp att få, ett annat hinder finns inom barnen själva, det är otroligt tungt att vara utsatt, man lägger väldigt mycket skam på sig själv så det krävs mycket för att våga söka hjälp. Det finns också en rädsla för att det blir värre om man ber om hjälp, och det finns en bristande tilltro till att vuxna bryr sig, sa Fredrik Malmberg.
Utifrån barnens berättelser behöver de vuxna som är närvarande, som finns på raster, vuxna som man kan känna tilltro till och som reagerar när man väl berättar.
”Jag ville inte berätta för jag skämdes”. ”Jag var redan utstött jag ville inte råka ännu mera illa ut”. ”Jag sa till en gång i trean men då hände inget så tänkte jag att det var mig det var fel på så då sa jag ingenting mer.” är några av de citat som Fredrik återgav.
Barn berättar också att även om kränkningarna till sist upphör så lämnas de ensamma med den skada kränkningarna orsakat. Av barnens berättelser framgår det tydligt hur viktigt det är för den som har blivit utsatt att få upprättelse.
Rapporten tar upp tre områden: Stödet, processen och upprättelsen. I rapporten lägger Barnombudsmannen fram fyra förslag till förändring:
- Lagstifta om barnets rätt att få information och stöd.
- Inrätta lokala oberoende barn- och elevombud.
- Anpassa myndigheter för barn och unga.
- Skärp barnets skydd mot kränkningar och våld från vuxna.