Viktigt få hjälp att bryta det sociala arvet
Psykisk ohälsa kan se ut på många olika sätt, inleder Therése Eriksson från Maskrosbarn. En organisation som stödjer ungdomar som växer upp med missbruk och psykisk ohälsa i familjen.
Sen varvar hon och kollegan Sandra Patel Seropian högläsning ur patientjournaler med barnens egna ord om orsakerna till att de mår dåligt. Föräldrars slag, övergrepp och psykisk sjukdom visar sig ligga bakom barnens självmordsförsök, ätstörningar, diagnoser och depressioner.
– Vi möter hundratals barn som lever i mycket utsatta livssituationer runt om i Sverige. Vi vill hjälpa dem att bryta sitt sociala arv för att de inte ska gå samma väg som sina föräldrar, berättar de.
Therése Eriksson växte själv upp med en psykiskt sjuk mamma och grundade Maskrosbarn 2005 som ett skolarbete på gymnasiet. Hon ville göra något för andra barn som upplevt samma saker.
Förutom den stödjande verksamheten bedriver Maskrosbarn ett omfattande påverkansarbete i kommuner och landsting. I Tyresö utanför Stockholm har de utformat informationsmaterial som är anpassat efter vad barn vill veta i mötet med socialtjänsten. Och genom projektet Pimp my soc har de skapat hemtrevligare miljöer för barn som besöker socialtjänstkontor.
2012 kom rapporten Frågar man inget – får man inget veta som bygger på intervjuer med 50 ungdomar. De är vana att ses som problem och dömas ut av skolan, socialtjänsten, familjehem och sina biologiska föräldrar.
Psykisk ohälsa ett symtom
Sandra Patel Seropian betonar hur viktigt det är att se barns psykiska ohälsa som ett symtom på något, och ta reda på vad som ligger bakom. Finns det en anledning till att man skadar sig eller är utagerande?
– I 99 procent av fallen beror det på något. Om vi tar reda på vad kan det hjälpa jättemycket. Men vi letar efter snabba lösningar och tyvärr går vi mot en syn där vi ställer många diagnoser och sätter in mycket starka mediciner, säger hon.
Gemensamt för samtliga barn i rapporten är att ingen vuxen frågat dem hur de har det hemma, och om det hänger ihop med hur de mår.
– De tappade hoppet om både vuxna och sig själva. De trodde att de var orsaken till att mamma drack eller pappa slog. Men de var modiga och hörde av sig till oss för att de ville må bättre. De fick hjälp att välja livet och idag har alla det bra, avslutar Therése Eriksson.
Här kan du läsa mer om Maskrosbarns arbete
Rapporten ”Frågar man inget – får man inget veta”