”Det finns ingen att prata med. Jag har ingen tolk”
Detta har Camilla Küster och Josefin Michanek från Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i utsatta livssituationer hört från ensamkommande barn många gånger. Återkommande är också att barnen antingen blir bemötta som överdrivet traumatiserade eller oerhört starka, som om de klarar av vad som helst.
– Vi känner igen bilden av att barnen är antingen eller. Vi menar att det i en och samma person finns båda sidorna.
Barnen är kanske utagerande, provocerande. Men de bär också på en känsla av ensamhet, fast de är omgivna av många olika vuxna. För att kunna bemöta barnen på ett mer nyanserat sätt frågade sig Camilla Küster och Josefin Michanek vad det är barnen sätter igång i oss.
Med inspiration från Norge började de utarbeta ett förhållningssätt som de kallar traumamedveten omsorg, för alla som möter barn. Förhållningssättet är framtaget utifrån teorier om hur vi som människor påverkas av utsatthet, att ha varit med om svåra saker i vår barndom och bygger på tre grundpelare.
Trygghet – krävs för att växa och utvecklas.
Relation – barnen har tappat tillit till vuxenvärlden.
Reglering – hjärnan påverkas av trauma. De här barnen har inte förmåga att lugna sig själva. Det verktyget behöver de få.
Formen är samtalsträffar på ungdomarnas boenden. Träffarna ges vid sex tillfällen, en gång i veckan på givna teman utifrån vad ungdomarna vill prata om.
Syftet med gruppsamtalen är att ge deltagarna verktyg att hantera vardagen, motverka stress och psykisk ohälsa.
Viktigt i samtalsträffarna är att alla får uttrycka sig på sitt modersmål. Tolk är viktigt för att man då kan få uttrycka hela sitt jag, hela sin person.
– Projektet är fortfarande i sin linda. Men vi har börjat utbilda boendepersonal och en handbok är på gång.
Regionalt ressurssenter om Vold, Traumatisk stress og Selvmordsforebygging (RVTS):
www.sor.rvts.no