Uppsökande insatser når hemmasittare

1 650 elever var hemmasittare under läsåret 2008-2009. Och de blir fler. Varje elev som inte hittar tillbaka till skolan kostar samhället uppskattningsvis 10-15 miljoner kronor.

Hemmasittare har funnits lika länge som den allmänna skolgången. För några år sedan fanns inte så många. Idag är det ovanligt med en skola utan hemmasittare. Det är ett internationellt fenomen. Senast för en vecka sedan hade Dagens Nyheter ett reportage om hemmasittare i Japan.

Marie Gladh, fil mag i specialpedagogik, och Krusmynta Sjödin, leg. Psykoterapeut och beteendevetare, har utvecklat Nyckelmetoden för att få hemmasittarna tillbaka till skolan. Den bygger på en kombination av fysiska möten och kontakt via sociala medier.

– Vi jobbar tillsammans, skolkurator och specialpedagog. Man kan inte sitta på sitt rum och vänta utan måste söka upp eleverna där de är, säger Krusmynta Sjödin.

Många barn känner att det är kört. Därför är det viktigt att förmedla hopp och få dem att se att deras ansträngningar kanske kan ge något positivt i slutänden. Att bygga en allians med barnet är avgörande för att få en bra kontakt.

– Vi tittar på elevens lärande utifrån innehåll, drivkraft och samspel och försöker hitta intressestyrda uppgifter för att få med eleven, berättar Marie Gladh.

Inte detsamma som skolk

Att vara hemmasittare är inte detsamma som att vara skolkare. Hemmasittare upplever hemmet som tryggt och söker sig hem. De flesta gillar skolarbetet och vill ha sina betyg.

– Föräldrarna vet om att de är hemma och sjukskriver sina barn. De tänker att det ändå är bättre, för att inte få olovlig frånvaro. Men många önskar att skolan skulle ringa upp och fråga, berättar Marie Gladh.

I likhet med barnen känner sig föräldrarna osedda och ensamma. De har ofta själva dåliga erfarenheter av skolan och är djupt oroade över sina barns mående.

Sjukfrånvaro som sker längre och tätare är en varningssignal. Man bör också vara uppmärksam på barn som har en historia med många skolbyten. Liksom elever vars förmåga antingen understiger eller överstiger omgivningens krav, där det är vanligt att skolan brister i förmåga att anpassa undervisningen.

Samverkan är ett ord som återkommer – i alltifrån lagstiftning till påbud från myndigheter. Ibland blir det lite kärvt i samverkansgrupper mellan olika yrkesgrupper. Var går gränsen mellan våra områden? Och vad vill man bjuda på?

– Men det finns ju så otroligt mycket kraft om man kan göra saker tillsammans. Då måste man vara bestämd, vilja samverka och propsa på det, menar Krusmynta Sjödin.

Läs mer om Nyckelmetoden
Beställ boken ”Tillbaka till skolan”