Självdestruktivitet och självskadebeteende bland unga

Vad är självskadebeteende hos ungdomar egentligen? Jonas Bjärehed är fil dr och leg psykolog och forskar om självskadebeteenden och ungas psykiska ohälsa vid psykologiska institutionen vid Lunds universitet. Jonas Bjärehed arbetar också inom det nationella självskadeprojektet.

– Det är vanligt att man tror sig veta vad det handlar om, men det finns flera olika bilder och det är viktigt att prata om rätt saker. Flera problem i utvecklingen på området kommer av att man inte har haft samma språk kring det här, säger Jonas Bjärehed.

Han använder definitionen ”Avsiktligt, direkt skada av den egna kroppen som resulterar i vävnadsskada” och där ”den tänkta konsekvensen är självskada”.

Inte alltid allvarlig psykisk ohälsa

En enkät som skickats ut till tusen ungdomar i årskurs sju och åtta visar att fyra av tio någon gång avsiktligt har skadat sig själva.

– Vi ser det som ett vanligt uttryck för att man inte mår bra. Men ett av mina viktigaste budskap är att trots att det här är vanligt förekommande bland ungdomar behöver inte det betyda att alla lider av allvarlig psykisk problematik, säger Jonas Bjärehed.

Hur vet man skillnaden?

Ibland kan det vara något de är nyfikna på och vill testa, eller så är de uttråkade. Så hur kan man se och känna igen när det är ett uttryck för allvarlig psykisk ohälsa och när är det är något som inte behöver vara så allvarligt för den här personen?

Jonas Bjärehed menar att man bör skilja på suicidala beteenden och icke-suicidala beteenden.

– Frågar man unga är de medvetna om varför det gjorde det, om det var för att de inte vill leva längre eller om det fanns andra orsaker, säger Bjärehed.

Ignorera inte

I de fall som det finns allvarlig psykisk ohälsa bakom fyller självskadebeteendet alltid en funktion och är ett uppriktigt uttryck för psykiskt lidande. Det kan handla om att reglera svåra inre upplevelser, uthärda ångest eller få utlopp för känslor av självhat. Då hjälper det inte att ignorera det.

– En vanlig hållning hos vuxna är att man försöker hålla det lite kort. ”Om vi ignorerar det lite grann så försvinner det” och ”om vi uppmärksammar det så riskerar vi att uppmuntra det”, är vanliga missuppfattningar, säger Jonas Bjärehed.

Ett annat problem är överreaktioner. Bjärehed nämner sjukvården, där ytliga rispor i armar kan ha benämnas som suicidförsök i journaler.

Fråga och var uppmärksam på orsaken

För vissa är omgivningens reaktioner på självskadebeteendet viktigt, det är också något för omgivningen att vara uppmärksam på.

– ”Är den enda gången någon bryr sig om mig när jag skadar mig?” Man måste vara uppmärksam på om det är därför en person skadar sig, säger Bjärehed.

Han tycker att man ska ställa frågor som berör båda sidorna.

– ”Kan vi se mönster i hur andra agerar när du gör på det här sättet?”, och ”hur påverkar det ditt inre att du skadar dig”?, är tips han ger till åhörarna.

Bjärehed har också ett annat konkret tips till alla i publiken.

– Många känner sig osäkra på hur man frågar om sånt här. ”Har du någon gång gjort dig själv illa på något sätt?” brukar jag säga och det har gett många svar, säger han.