Barnahus bra – men måste bli bättre
En granskning av 23 svenska Barnahus visar att långt ifrån alla lever upp till sitt namn. Det finns brister i såväl erbjudanden om medicinsk behandling som krisstöd, och ofta handlar det om bristande resurser.
År 2005 fick Sverige sitt första Barnahus, idag finns ett flertal fördelade på större orter i landet. Syftet är att underlätta för barn som traumatiserats av övergrepp. Genom att samordna olika utredningar under ett och samma tak – bland annat läkare, polis, psykolog och socialarbetare – slipper barnet skickas fram och tillbaka till olika inrättningar. Men fungerar det verkligen så?
Varierande kvalitet
För att ta reda på det genomförde Åsa Landberg från Rädda Barnen, psykolog och terapeut, och Carl Göran Svedin, professor i Barn- och ungdomspsykiatri vid Linköpings universitet, en granskning av samtliga Barnahus i landet. Målet var att få underlag för en svensk manual för Barnahus och att förankra kriterierna för ett bra Barnahus.
– Resultatet var ganska dystert. Vår granskning visar att kvaliteten på Barnahusen och deras utbud varierar stort, sa Åsa Landberg.
Saknar rum för utredning
Ett Barnahus ska kunna erbjuda fyra olika utredningar – medicinsk utredning av fysisk hälsa, brottsutredning med polis och rättsläkare, skyddsåtgärder med socialtjänsten som huvudansvarig samt utredning av psykisk hälsa och erbjudande om krisstöd.
En majoritet av Barnahusen erbjuder medicinsk utredning, men flertalet kan inte göra utredningen på plats.
– Ganska få har rum för detta. Bara tre Barnahus satsar på rättsmedicinska undersökningar på plats. I de flesta fall måste barnet skickas till andra instanser, berättade Åsa Landberg.
Inga resurser till krisstöd
För barn som kommer till Barnahus kan det vara svårt att få tillgång till psykisk hälsovård. 13 procent av husen erbjuder krisstöd till alla barn, eller har i alla fall beredskap för detta. Sex hus har en vårdkedja som gör att barn och familj slussas vidare till behandling. Övriga har mer eller mindre svårt att klara behoven. I nio av Barnahusen har man gett upp möjligheten att erbjuda behandling till barn som blivit utsatta.
– Sammantaget en ganska dyster bild, även om en del lyckas, sa Åsa Landberg.
Samband våld och ohälsa
Carl Göran Svedin redovisade korrelationen mellan våld i unga år och psykisk ohälsa. En mängd undersökningar visar att bland små barn som utsätts för våld i hemmet är psykisk ohälsa efter några år 30 gånger vanligare än bland andra barn. Och det räcker med ett enda tillfälle för att det ska ge utslag.
– Bland barn som utsätts för våld i hemmet, mobbning eller sexuella övergrepp finns en stark koppling till självskadebeteende, missbruk, våldsamt beteende och asocialitet senare i livet. Den som blir slagen slår, sa Carl Göran Svedin.
Kopplingen mellan våld och psykisk ohälsa finns även i de fall barn uppger att de ”bara” bevittnat våld. Men sannolikt utsätts även dessa barn för våld. Enligt Carl Göran Svedin måste alla som arbetar med familjevåld bland vuxna utgå från att även barnen blir slagna.
Våld mot små barn
Traumatiska upplevelser påverkar hela kroppen och sinnet. När det gäller små barn påverkar och organiserar de barnets hjärna, bland annat förmågan till självkontroll. Och flera traumatiska händelser sätter självfallet spår. Men tidiga problem kommer inte alltid fram i utredningar, där fokus ligger på det som nyss inträffat.
– Det ställer till problem senare i skolan, och leder ofta till en mängd diagnoser som till exempel koncentrationssvårigheter och mat- och sömnstörningar, säger Carl Göran Svedin.
Råd till beslutsfattare
Avslutningsvis gav Åsa Landberg och Carl Göran Svedin några rekommendationer:
- Inför Barnahus för alla barn
- Utveckla verksamheter i alla rum
- Utöka målgruppen
- Inrätta Lex Barnahus
- Inrätta nationell samordning och regionala Barnahus
Och så några utmaningar för myndigheter att ta tag i:
- Socialtjänsten: Förbättra rutiner kring skydd och information
- Polis och åklagare: Inför nolltolerans för att inte utreda i tid
- Hälso- och sjukvård: Ta ansvar för barns psykiska och fysiska hälsa.