Små förändringar som gör stor skillnad

Bättre information, tid för samtal och mysig miljö att sitta i. Enkla grepp som underlättar för barn och unga i deras kontakt med socialtjänsten. Fyrbodals kommunförbund gav flera goda råd under Barnrättsdagarna.

På scenen stod Lis Palm, Annica Johansson, Ellinor Ekenskär och Zara-Lena Jillerö, alla från Fyrbodals kommunförbund – 14 kommuner i Bohuslän, Dalsland och Västergötland. De berättade om hur man med relativt enkla medel kan göra barn och unga delaktiga i den sociala barnavården.

Bryt invanda mönster

Första utmaningen är att försöka bryta invanda mönster och uppfattningar  i den egna organisationen.

– Vi trodde att vi kunde det här, sa Annica Johansson.

– Själv har jag arbetat i 17 år i socialtjänsten och mött mängder av barn, kände att jag kunde mitt jobb. Men jag måste erkänna att vi var jättedåliga på att tänka brukarmedverkan på riktigt. Vi lyssnade aldrig på vad barnen verkligen sa.

Lyssna på riktigt

Första steget var att intervjua ett barn eller en ungdom man hade kontakt med och ställa två enkla frågor: ”Vet du vad socialtjänsten arbetar med?” och ”Hur kan vi bli bättre?”

– Jag och barnet pratade i en och en halv timme om bara de här två frågorna. Det samtalet öppnade mina ögon, berättade Annica Johansson.

En pojke tyckte att personalen på soc kunde ha färggladare kläder. Och så behövde de inte spotta.

– Det säger en del om hur han upplevt mötena med socialtjänsten, att personalen  pratar så snabbt och mycket att de spottar ur sig orden, medan han själv inte hade haft något att säga till om.

Modell för samtal

Fyrbodals kommunförbund utvecklade en modell för hur man samtalar med barn, så kallade DUS-samtal – delaktighets- och utvecklingsstödjande samtal. Modellen utgår från frågeställningar kring vilken information barnet har fått, om det har blivit lyssnat på samt om barnet känner att det har kunnat vara med och påverka sin situation.

Det visade sig bli helt andra resultat när modellen användes. Kommunerna som ingick i projektet fick upp ögonen för vilka områden som behövde förbättras.

– Vi gjorde till exempel om våra samtalsrum så att man kunde krypa upp i en soffa med en filt över sig. Vi bjöd på pizza, bullar och Coca-cola för att göra det lättare att prata. Det gav en helt annan typ av samtal, sa Ellinor Ekenskär.

Delaktighet i beslut

Fyrbodals kommunförbund undersökte även vilket inflytande barnen hade i olika skeden – under förberedelser, förhandsbedömningar, utredning, genomförande och uppföljning.

– Ett allvarligt beslut kan barnet kanske inte vara med och bestämma, men i mycket annat som rör beslutet, sa Lils Palm.
– Hur ska man åka till det nya hemmet? När? Vad ska barnet ha med sig?

I den egna verksamheten fanns flera problem att ta tag i: Det saknades utvärderingar av samtalen med barn, lokalerna var inte barnanpassade, informationen inte utformad för barn och det fanns ingen tid avsatt för reflektioner och samtal kring de här frågorna.

– Det senare måste cheferna se till, annars blir det svårt, konstaterade Lis Palm.

Förbättrad information

I Uddevalla kommun tog man hjälp av en praktikant för att göra informationen mer begriplig och tillgänglig för barn och unga.

– Tidigare var den helt värdelös, konstaterade vi själva. Samtidigt som det finns mängder med information riktad till äldre, om allt från halkskydd till käppar, fanns ingenting för barn, berättade Annica Johansson.

Dessutom behövde språkbruket ändras. Många barn förstår inte vad som menas med ”fara illa”, orden ”behöver hjälp” var mycket bättre .

Bra hjälpmedel för förändring

Under seminariet läste man upp ett citat från en tonåring som belyser begreppet delaktighet.  På frågan om vem som hade bestämt om pojkens LVU svarade han:
”Jag själv, jag har förlängt mitt LVU, jag har bett om det. Det känns bra. Jag har själv valt att ha täta möten med soc.”

Ett gott betyg, enligt föreläsarna på scenen. Men i många kommuner finns en bit kvar att gå när det handlar om attityden till barns och ungas deltagande i den sociala barnavården.

Ett bra hjälpmedel, som Fyrbodals kommunförbund använde, är Scott Millers skattningsskala som gör det möjligt att på ett enkelt sätt se förändringar i hur barn upplever sitt deltagande.