Hur kan socialtjänsten bli bättre på att hjälpa ungdomar?

Att välja ett seminarium som leds av Maskrosbarn är alltid ett säkert kort. De är bara bäst på att få oss att lyssna på de mest utsatta barnen.

Barnrättsorganisationen både stödjer unga som har föräldrar som mår psykiskt dåligt eller har ett missbruk, fungerar som remissinstans och sprider ungas erfarenheter till allmänhet, myndigheter och samhället i stort.

I Maskrosbarns senaste studie har de pratat med drygt 100 barn i åldern 13 till 18 år om deras erfarenheter av insatser från socialtjänsten. Ungdomarna var inte nöjda med de insatser som de fått av socialtjänsten. De har erfarenheter av att socialtjänsten beskrivit insatser som ”en avlastning för föräldern”, när ungdomen beviljats en kontaktperson. Eller att barnet hamnat helt i bakvattnet.

– Vi har lyssnat till en ungdom som berättade att socialtjänsten inte velat bevilja en kontaktfamilj för att kunna komma ifrån en helg då och då, med motiveringen ”för om du är hemma så dricker inte din mamma”, beskriver Sandra Patel Seropian, chef för Maskrosbarns påverkansarbete.

Andra unga har berättat om familjebehandling som sätts in trots att det är väldokumenterat att föräldern är psykiskt sjuk. Tydliga resultat i studien är att unga vill ha kontakt med vuxna som de kan prata med, som lyssnar och som inte sviker förtroenden. Här kan kontaktperson vara rätt insats, menar Maskrosbarn. Det finns goda erfarenheter av detta.

Socialtjänstens insatser beskrivs som beroende på person, inte systematiserade. Insatserna motsvarar sällan de behov som den unge själv uttryckt. Ungas erfarenheter är oerhört angelägna att lyfta fram, men kanske fanns det en och annan av de socialarbetare som deltog i seminariet som så här framåt slutet av konferensen kände sig lite tyngda.

Men seminariet avrundades med goda erfarenheter från unga i publiken och några riktiga guldkorn från ungdomarna som lästs in och som spelades upp. Tänk att det kan vara så svårt att verkligen ta in barns synpunkter när det finns så mycket klokskap.

Seminariet avslutades med ett förslag på ny insats som bättre svarade mot de behov som ungdomar framfört. En stödperson vid placering skulle ha fokus på ungdomens känslomässiga process, finnas med över tid och vara till bara för den unge. Flera kommuner är redan på gång att börja testa i samarbete med Maskrosbarn.

Ladda ner rapporten Jag är bara en påse med pengar