4g Barn i miljöer där rättigheterna är i risk

Rädda barnen belyser den mångproblematik som ofta drabbar ensamkommande barn som placeras i nätverkshem. Ett nätverkshem utgörs av ett familjehem där föräldern är en bekant eller anhörig till barnet. Dessa barn faller allt för ofta mellan stolarna och Mary Douglas från Rädda Barnen är kritisk till att ingen tycks vilja ta ansvar för barnen.

Ensamkommande barn som placeras i HVB-hem har på senare tid fått större medial uppmärksamhet, vilket har tvingat beslutsfattare att agera. En grupp ensamkommande som dock fortfarande glöms bort är barn som placeras i så kallade nätverkshem. Mary Douglas menar att detta till viss del består av organisatoriska brister i den sociala barnavården.

-Man har varken verktyg, resurser eller kompetens att kunna ge dessa barn det de behöver utifrån barnens bästa.

Barnen löper stor risk för att inte få sina rättigheter tillgodosedda. I egenskap av ensamkommande barn utgör de per automatik en utsatt och sårbar grupp. Att de dessutom placeras i nätverkshem kan vara till fördel för barnen men kan också innebära ytterligare börda.

-Vissa av dessa hemmen är jättebra, och sen finns det dem som är direkt olämpliga för barnen, säger Mary och refererar till barn som vittnat om olika former av våld och kränkningar. En del barn nyttjas som hushållerskor och en del utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck.

Nätverkshemmet kan se olika ut. Det kan vara en mormor, en äldre bror, en farbror med sina barn. Ibland är släktningen så avlägsen att barnet inte träffat hen tidigare. Nätverksplaceringar kan också ske i hem med en person barnet är gift med.

Många av dessa familjehem har nyligen anlänt till Sverige och har inte sällan ett svagt socioekonomiskt kapital. Den här konstellationen tenderar att medföra en mångproblematik och barnen löper stor risk för diskriminering. Hon menar att denna grupp av ensamkommande ofta förbises vad gäller rätten till trygghet och skydd, rätten till utveckling och rätten att komma till tals.

Det saknas heltäckande statistik över ensamkommande som placeras i familjehem, däribland nätverkshem. För att synliggöra denna grupp och öka kunskap och förståelse för deras situation har Rädda barnen tillsammans med Malmö stad och Länsstyrelsen Skåne startat projektet Access. Genom kartläggning och kunskapsinhämtning vill man bättre förstå vilka behov dessa barn har och hur man på bästa sätt kan tillgodose dem.

Kartläggningen visar på att barnen i högre utsträckning än andra placerade barn uppger att allt är ”bara bra”, även då det finns starka indikatorer på att så inte är fallet.

-Det finns väldigt mycket vi kan göra, det är bara ingen som gör det. Nu har jag i tre års tid hört att det inte är någons ansvar och snart behöver någon ta detta ansvar, avslutar Mary.

Rättigheten som glömdes bort; barns rätt till skolgång under vistelse på skyddat boende.

Cirka 1500 barn befinner sig på Unizons kvinnojourer. Sollentuna kvinnojour jobbar utifrån ett starkt barnrättsperspektiv och värnar om barns rätt till skolgång. Projektet Gömd ska inte vara glömd främjar barns rättigheter vid placering i skyddat boende.

Ett barn som befinner sig på skyddat boende får i nuläge inget eget placeringsbeslut, vilket gör att barnet blir medföljare till sin mamma. På Sollentuna kvinnojour försöker man trots det att tillgodose barnet sina rättigheter och att stärka barnets position.

Vuokko Erman är verksamhetschef på Sollentuna kvinnojour och är kritisk till att barns rätt till utbildning faller i skymundan vid en placering i skyddat boende. Hon menar att både socialtjänst och skola måste samverka för att säkerställa att barn erbjuds utbildningsplats i vistelsekommunen.

Gömd ska inte vara glömd är ett avtal mellan kvinnojouren och Sollentuna kommun som ser till att barn erbjuds skol- och förskoleplats inom två veckor efter att en placering ägt rum.

-Skolan har ett jätteansvar i att säkerställa barns rätt till utbildning, säger Voukko Erman.

Voukko lyfter den dragkamp som inte sällan uppstår mellan socialtjänst och skola och menar att ansvarsfördelningen måste vara tydliggöras. Framför allt måste båda parter prioritera att säkerställa barns rättigheter framför att lämna ifrån sig ansvar.

Malin Tilling som också jobbar på Sollentuna kvinnojour har intervjuat barn som varit placerade. En pojke hon citerar säger att det man vill är att få leva ett vanligt liv igen, och att få gå i vanlig skola. Detta är ett tydligt exempel på hur skolan kan funktionera som ett viktigt verktyg för vägen till ett vanligt liv.

-Barnen som kommer till oss är allt från rosiga små bebisar till vingliga tonåringar, men de har alla gemensamt att de upplevt våld, säger Malin.

Att bevittna eller erfara våld tillsammans med den omvälvande förändring som en placering innebär gör att barnen befinner sig i en mycket utsatt situation. Att säkerställa deras rätt till utbildning är därmed avgörande för att återställa rutiner och trygghet.

Trots att våldet upphör i och med placeringen är situationen många gånger fortsatt påfrestande för de medföljande barnen. Många barn som lever i skyddat boende utvecklar ett stort kontrollbehov. Ett sätt att återta makt och kontroll även sitt liv och sin tillvaro.

Gömd men inte glömd uppvisar goda resultat och de allra flesta barn får tillgång till utbildningsplats inom avsedd tid. Genom att barnen snabbt återgår till skolan lämnas också tid och utrymme åt den våldsutsatta mamman att bearbeta sina egna upplevelser.

-Det är ett heltidsjobb att göra ett uppbrott från en våldsam relation, säger Malin Tilling.

Ladda ner presentationen: 4g Ensamkommande barn i nätverkshem

Ladda ner presentationen: 4g Rättigheten som glömdes bort