3h Panel och dialog om barn som är placerade
Vad vet vi om vården och vad vi gör nu
Kunskapen om barn i samhällets vård måste öka. Vi vet för lite om hur barn som är placerade har det och om vilken effekt behandlingsinsatserna har. Det visar forskningsöversikter från Unicef och Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU).
– Placerade barn har samma rätt till god hälsa och utveckling, och ändå är det inte riktigt så det ser ut. Det är problematiskt att några av de allra mest utsatta barnen i samhället är utlämnade till en välfärdstjänst som vi vet alldeles för lite om, sade Marie Hugander Juhlin, barnrättsrådgivare Unicef Sverige, vid ett seminarium under Barnrättsdagarna.
Unicef har tagit fram en forskningsöversikt om barn på institution och inom familjehemsvården. Den visar att det finns en brist på studier om livsvillkoren för placerade barn i Sverige. De studier som gjorts rör skola och hälsa och visar på brister inom båda områdena, enligt Unicef. Det handlar bland annat om att placerade barn har sämre tillgång till socialt stöd och fritidsaktiviteter.
Det finns också en brist på evidens för många av de behandlingsmetoder som används, enligt både Unicef och SBU. En kunskapsöversikt från SBU visar att ingen av de insatser som används inom familjehemsvården är utvärderad i kontrollerade studier.
-Vi vet inte hur barnen mår under tiden eller vilka effekter det får på sikt. Men bristen på kunskap betyder inte att man ska sluta använda det, utan att det behövs fler studier, sade Therese Åström, socionom vid SBU.
Vid en jämförelse mellan placering på institution och i en behandlingsfamilj med utbildade familjehemsföräldrar finns evidensbaserade resultat. De studier som SBU gått igenom visar att placering i behandlingsfamiljer troligen minskar ungas kriminalitet. Även den psykiska ohälsan kan minska.
Både SBU och Unicef poängterade vikten av mer forskning och kunskap om placerade barn och den vård de får.
– Ur ett rättighetsperspektiv har barndomen ett eget värde. Det är en allvarlig brist att vi vet så lite vad det har för effekten för barnen när samhället har omsorgsansvar, sade Marie Hugander Julin, Unicef.