Vems rätt gäller – barnens eller föräldrarnas?
Föräldrarätten är väldigt stark i Sverige, inte minst i samband med vårdnadstvister. Hur kommer den att påverkas när barnkonventionen blir lag?
Maria Heimer, forskare vid Uppsala universitet och en av forskarna bakom projektet ”En politik för barns bästa eller familjepolitik?” menade att det finns starka målkonflikter i socialtjänstens arbete med utsatta barn:
– Vår forskningssammanställning visar att föräldrarätten är stark i förhållande till barnens rätt. Ofta utgår man från vad föräldrarna vill ha hjälp med, något som innebär att barnskydd istället förvandlas till ett stöd till föräldrar, konstaterade hon.
Håkan Ceder har haft uppdraget att se över tvångsvården för barn och unga och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).
– Dagens LVU-lag har ett för svagt barnperspektiv, inte bara i förhållande till föräldrarna, utan också till domstolen och de utredningar som görs, konstaterade Håkan Ceder.
Till det Håkan Ceder vill se över hör vissa bestämmelser i socialtjänstlagen så att ungdomar som fyllt 16 år ska kunna bli placerade utanför föräldrahemmet – om de själva begär det.
Anna Kaldal, docent i processrätt vid Stockholms universitet, noterade att den svenska familjerätten är stark, något som blir särskilt tydligt i vårdnadstvister där det ofta blir vad hon kallar dubbelt föräldrafokus:
– I praktiken blir barnets rätt svag. Problemet är att vi som arbetar professionellt inom fältet dessutom ofta förstärker föräldrarätten.
Lars H Gustavsson, barnläkare och författare, noterade att föräldrarätten är stark i flera av barnkonventionens paragrafer, men att barnrättskommittén gjort ett bra jobb med att föra in barns perspektiv.
– Jag håller med om att föräldrarätten är för stark. Samtidigt måste vi ha med oss föräldrarna om vi ska lyckas med det förebyggande arbete.
Får det någon betydelse för föräldrarätten när barnkonventionen blir lag? Ja, menade Anna Kaldal:
– Jag tror att det kommer att bli en förändring. Just därför är det viktigt att vi utmanar oss själva och verkligen ser till så att vi tar in barnens perspektiv, inte minst i rättsprocesser där de själva kan överklaga ett ärende.
Håkan Ceder instämde:
– När man jämför med debatten på andra områden så har den på familjerättsområdet varit svag när det gäller barns rättigheter. LVU har funnits länge och det har bara skett små förändringar. Därför tror jag att barnkonventionen kommer att ge goda argument för att ifrågasätta och utveckla LVU.
Maria Heimer hoppades för sin del att socialtjänsten i framtiden skulle göra barns rätt att komma till tals till portalparagraf, en absolut rätt som ska komma förre annat.
Hur är det då med konflikten mellan barns och föräldrars rätt? Lars H Gustavsson menade att det gällde att tänka inkluderande och att föräldrar inte får ses som fiender till barns rättigheter:
– Det handlar inte om vem som ska vinna en maktkamp. Det jag skulle vilja se är en bred folkrörelse där barn och förädlar tillsammans för barns rättigheter.