Lång väg kvar innan barnkonventionen är självklar
Vad betyder inkorporeringen av barnkonventionen för det dagliga arbetet med papperslösa, asylsökande och ensamkommande barn och unga?
Under den rubriken föreläste representanter från Unga Forum, Stadsmissionen i Malmö och Louise Dane, doktorand på barnrättscentrum vid Stockholms universitet.
Unga forum arbetar i främst Malmö med att hjälpa barn och unga som hamnat mellan myndigheternas stolar och med grupper som är socialt exkluderade. I den senare gruppen ingår de papperslösa.
– Vi upplever ofta att barn och även deras föräldrar inte har en aning om att barn har rättigheter. Vi brukar visa barnkonventionen på en plansch, men det är mer eller mindre ingen som känner till den, säger Sara Arnesson som arbetar på Unga Forum.
Hit kommer barn och unga för att delta i daglig verksamhet, men också för att få hjälp med olika problem. Det kan vara när det är svårt hemma eller handla om olika myndighetsbeslut. Då får de bland andra träffa juristen Hanna, som på seminariet kunde beskriva hur svenska myndigheter inte beaktar barnets bästa i sina beslut.
Hon gav några verkliga exempel:
En ensamkommande kille som fått permanent uppehållstillstånd, men som förlorade allt stöd när hans föräldrar kom till Sverige.
En asylsökande pojke som antecknades som 23 år och vuxen av Migrationsverket och på detta vis gick miste om sin rätt till bland annat skola och god man.
En liten flicka som var född i Sverige med svenskt medborgarskap nekades under nästan ett år folkbokföring av Skatteverket när hon flyttade tillbaka till Sverige med sin mor som var tredjelandsmedborgare.
Louise Dane skriver i sin doktorsavhandling om barns bästa i migrationsprocessen och om familjeåterförening. I sitt anförande lyfte hon att begreppet barns bästa borde heta det individuella barnets bästa. För det går inte att hålla sig till ett generellt begrepp eftersom man kan tycka olika om vad barns bästa är. Och tycka är ju verkligen inget som någon laguttolkare vill ägna sig åt.
Unga Forum hoppas att barnkonventionen som lag kommer att göra att barns rättigheter kommer upp på bordet mer än i dag.
– Vi tror att det krävs en stor utbildningsinsats om barnkonventionen, både om vad som står i den och hur den lirar med nuvarande lagstiftning, för att den ska få genomslag, säger Hanna.
Det håller Louise Dane med om. Hon gav en rad exempel om hur rättsväsendet väger äldre lagar, nyare lagar och speciallagar mot varandra. Ett tillvägagångssätt som man måste vara medveten om.
Hon valde att avsluta med att citera Winston Churchills “This is not the beginning of the end but the end of the beginning”, som ett medskick till alla inblandade om att vi är på rätt väg. Men det är en lång väg kvar innan barnkonventionen är självklar för beslutsfattare i frågor som gäller ett barn.