Barn till  EU-medborgare faller mellan stolarna

Louise Dane, doktorand offentlig rätt, Barnrättscentrum, Stockholms universitet och Karin Ödquist Drackner, barnrättsjurist, UNICEF Sverige, presenterade deras gemensamma rapport kring det rättsliga läget för barn som är utsatta EU-medborgare i Sverige utifrån barnkonventionen, EU-rätt och svensk lag. Rätt till utbildning, hälso- och sjukvård samt social trygghet och skydd har varit huvudfokus.

Trots att barnkonventionen är tydlig och slår fast att alla barn som vistas i Sverige har lika rätt finns det stor risk att dessa barn nekas sina grundläggande rättigheter.

– Anledningen till att vi valde att göra den här rapporten var att vi identifierade en grupp barn som befinner sig i Sverige som inte har någon tydlig rättsstatus, berättar Karin.

Det finns tydliga regleringar för barn som är svenska medborgare, för barn som är asylsökande och även i viss mån för barn som är papperslösa. Men för dessa barn finns inte någon tydlig rättsstatus. Det är oklart vad de har för rättigheter.

– Den största slutsatsen i rapporten är att det är ett rättsligt vacuum för de här barnen, att de faller mellan stolarna och att man inte riktigt vet i vilket fack man ska placera dem då det är otydliga regler och tolkningar av gällande lagstiftning, säger Karin.

Rapporten visar på ett otydligt rättsläge för barn som är EU-medborgare och lever i utsatthet i Sverige. Rättsligt sett behandlas de annorlunda än övriga barn i Sverige.  Andra slutsatser är att barnkonventionen inte används som det är tänkt att den ska göra och barn riskerar att inte få sina rättigheter tillgodosedda. Svenska myndigheters ansvar för barns rättigheter varierar beroende på barns rättsliga status. Och barn som är papperslösa i Sverige har starkare och tydligare rättigheter än barn som är EU-medborgare och lever i utsatthet.

– I dagsläget är det bättre att leva i Sverige som tillståndslös än att vara här i tre månader med tillstånd menar Louise.

Det är snårigt för myndigheter och kommuner att tolka vad som gäller och det behövs nationella riktlinjer och vägledning. Sverige behöver få ett enhetligt helhetstänk.

– Bara för att det är praktiskt svårt betyder det inte att vi inte har en skyldighet både enligt regeringsformen och enligt barnkonventionen säger Louise.

Barnkonventionen som lag är jättebra men ställer också krav på att se till att det finns ett tydligt ansvar för att kräva att rättigheterna uppfylls.

– Det kanske inte var tänkt att även fattiga människor skulle röra på sig, säger Louise och menar att det finns en del kvar att göra. Men EU-rätten ger även dessa människor rätten att röra på sig och då måste man se till att man tar ansvar för detta.

Rapporten finns i sin helhet att läsa på unicef.se