”Du får skylla dig själv. Det var ju du som la ut bilderna!”

En av fem 18-åringar har någon gång exponerat sig sexuellt på nätet. Genom hela Caroline Engvalls seminarium får åhörarna ta del av ungas berättelser om hur de blivit utsatta på nätet. Deras ord förmedlar varför unga väljer att dela och skicka nakenbilder eller posera framför webbkameror, vilka känslor det väcker och om vuxenvärldens okunskap och fördomar om den digitala världen.

Till en början är det ofta nyfikenhet som driver dem att ta bilder av sig själva och sprida till andra. Det kan vara upphetsande, ett sätt att testa den egna sexualiteten och en väg till ”riktigt sex”. Att få kommentarer om sitt utseende, höra att man är sexig och åtråvärd ger en kick och bekräftar att man har ett värde. Oavsett hur det är i skolan eller bland kompisar. Bekräftelsen är också ett sätt att reglera känslor, till exempel ångest och oro. Det känns bra i stunden och fungerar ångestdämpande, men efteråt ökar ångesten precis som vid andra självskadebeteenden.

Tvärtemot vad många vuxna tror har unga ett säkerhetstänk kring bilder de delar med dem de inte känner. De är noga med att retuschera sådant som tatueringar eller piercingar för att ingen ska kunna identifiera dem. Trots säkerhetstänk och tankar om att själva aldrig gå för långt, hamnar de många gånger i en ond spiral. Fler och mer avklädda bilder delas. Samtidigt har förövarna ändrat sitt beteende de senaste åren. Tidigare ägnade de tid åt att smickra och locka fram fler bilder, nu går de istället direkt på hot.

–De berättar att de har tillgång till datorns IP-adress och om den unge inte fortsätter att skicka bilder, klä av sig mer, smeka sig själv eller filma live inför webbkameran så kommer de att berätta för föräldrar och kompisar, berättar Caroline. De säger att de tagit reda på allt om dem, att bilderna de redan har kommer att läggas ut med namn och adress i sociala medier.

Att bli hotad leder till ännu mer skuld och skam och hoten har i flera fall lett till självmord och självmordsförsök. Skammen är även en följd av att känna sig lurad att göra något man egentligen känner är fel och är en tydlig orsak till varför man inte berättar för föräldrar eller andra vuxna vad man har varit med om. En del av de ungdomar som Caroline träffat berättar att de blivit bemötta med ord som ”Du får skylla dig själv. Det var ju du som la upp bilderna!”. De blir beskyllda för att ha skapat sitt eget barnpornografibrott.

Det finns ett stort mörkertal kring hot och kränkningar mot unga på nätet. Endast tre till fyra procent polisanmäls. Polisen har sedan ett tufft jobb att försöka identifiera andra som blivit utsatta av samma förövare. Ofta har de bara ett namn och kanske en ålder att gå efter.

–De som utsatts känner skam och skuld för att de har satt sig själva i den här situationen och är inte alltid villiga att delta i en polisutredning, säger Caroline.

Nätbrott som dessa saknar också vittnen och bevis som till exempel DNA. Förövarna använder sig av IP-adresser på andra sidan jorden och för polisen är det ett tidskrävande och ibland lönlöst arbete att söka reda på dem. De har blivit skickligare på att sopa igen sina digitala spår.

Caroline menar att vi vuxna måste våga ställa frågor om barns liv på nätet. Lika självklart som att fråga ”hur var det i skolan idag” borde det vara att säga ”hur var det på nätet idag?”. För föräldrar och alla som jobbar med barn och unga finns ett par saker hos barnen vi kan hålla utkik efter:

• Är barnet oroligt? Sover dåligt? Kanske skolkar eller tvärtom pluggar mer än någonsin?
• Håller barnet vakt om sin mobil eller dator, får du en känsla av att du absolut inte får upptäcka vad som finns i den?
• Har barnets språk förändrats och blivit mer sexualiserat?
• Är barnet mer utåtagerande än tidigare?

Dessa beteenden behöver inte tyda på att något har hänt, men våga ställa frågor! Visa att du finns där, är intresserad av att försöka förstå och lyssna på det som händer i deras liv. Läs på och dela din kunskap om varför unga exponerar sig på nätet, motverka de fördomar som finns bland vuxna. Om barnet har blivit utsatt – hjälp barnet att sätta gränser och hitta strategier att förändra sitt beteende.

Läs mer om hur du kan prata med barn och unga om nätet www.safeselfie.se

Caroline tipsar också om en broschyr som tagits fram av Stockholms stad ”Unga som har sex mot ersättning”