Olika perspektiv på barns rättigheter

Barns inflytande vid vårdnadstvister, möjligheten till eget ombud och i vilken utsträckning barn ska kunna bestämma. Det var några av diskussionspunkterna under seminariet Rättsliga perspektiv på barns delaktighet.

Till detta kan läggas den viktiga frågan: Vad gör vi med barns berättelser?

Lotta Dahlstrand, regionchef Familjens jurist, berättade kort om den rättsliga utvecklingen när det gäller barns rätt till delaktighet. På 80-talet kom långtgående förslag om barns rätt att processa i domstol, och tonvikten låg på jämlikhet mellan barn och föräldrar. Förslagen ledde inte fram till någon konkret lagstiftning, och under 90-talet blåste nya vindar med tonvikt på rättighetsbegreppet.

År 1996 infördes regler om att barn ska höras av socialtjänsten i samband med vårdnadstvister. Utgångspunkten var artikel 12 i barnkonventionen, om barns rätt till deltagande.

Definition av deltagande

Vad som menas med barns deltagande kan uttryckas på flera sätt. Lotta Dahlstrand tog upp ”deltagandetrappan”, formulerad av forskaren Roger Hart. Den innebär att minst fyra kriterier ska vara uppfyllda för att det ska vara fråga om ett deltagande.

Det handlar om möjligheten att göra sig hörd, information om syftet med processen, det faktum att deltagandet är frivilligt och att informationen ska vara så pass omfattande att den kan ligga till grund för ett beslut om deltagande eller inte.

Hur förhåller det sig idag? Endast rätten att göra sig hörd finns formulerad i svensk rätt, förklarade Lotta Dahlstrand och fortsatte:

-Det finns många detaljfrågor i dagens lagstiftning som bör ses över. Det gäller även frågor i ett större perspektiv, som förslaget om att införa Barnkonventionen i svensk lagstiftning. I dag finns ett glapp mellan befintlig lagstiftning och vad artikel 12 ställer för krav.

År 2006 diskuterades om ett barn ska kunna få ett eget ombud i en process. Beslutet lutade åt ett ja, men sedan gick förslaget i stå. I dag har föräldrarna var sitt ombud vid en vårdnadstvist, men med fokus på sina egna roller.

-De vill ha delad vårdnad och så rättvist som möjligt, men inte alltid utifrån barnets bästa. Ett ombud med barn som huvudman skulle införa ett barnperspektiv vi intehar idag, sa Lotta Dahlstrand.

Vad händer med barnets berättelser?

Pernilla Leviner, JD i folkrätt vid Uppsala universitet, menade att trots goda intentioner hos lagstiftarna finns flera problem när det gäller barns rätt inom sociallagstiftningen.

-Barn kommer varken till tals eller känner sig delaktiga inom socialtjänsten. Och de kan inte förstå eller beskriva varför de exempelvis är placerade.

-Rätten att få information är helt grundläggande för delaktighet. Men fortfarande år 2013 måste vi betona att barn ska få information om vad som händer i deras liv. Det säger någonting om utvecklingen, sa Pernilla Leviner.

En etisk fråga ur ett större perspektiv rör barns rätt att berätta sin egenhistoria. Vad gör man med det som barnet berättar?

-Risken är att det blir någonting man bara checkar av. Sedan händer ingenting, det får ingen betydelse. Eller man beslutar tvärtemot det barnet har fört fram, sa Pernilla Leviner.

Lyfte flera frågor

Barn har, precis som föräldrar, rätt att få offentligt biträde i domstol. Men den rätten har främst varit inriktad på funktionen som kontrollmekanism,med syfte att se till att myndigheten inte inbegriper för mycket.Det väcker flera frågor, enligt Pernilla Leviner.

-Kanske barnet har intresse av att man kontrollerar om myndigheten har gjort tillräckligt mycket. Eller behövs en oberoende person som, redan innan socialtjänsten beslutat om utredning,kan företräda barnets intressen? Kanske behövs en annan modell för förordnande av offentligt biträde som kan komma in tidigare och under en längre period? Vilket ansvar och vilka befogenheter ska en sådan ha?

En annan fråga gäller vad barn ska få bestämma över i rättsliga sammanhang. I dag finns inte det reglerat.

-Koppla samman rätten att komma till tals med beslutsrätten. Omfördela makten! Annars är man oärlig mot såväl barnen som myndigheternas aktörer, avslutade Pernilla Leviner.

Skadestånd vid kränkning

Lars Arrhenius, generalsekreterare för Friends, berättade om sina erfarenheter som barn- och elevombud under sex års tid.

År 2006 instiftades en ny lag som tydliggjorde för skolor hur de skulle arbeta förebyggande och hur de skulle agera när barn utsätts för kränkningar. Det var också då som systemet med barn- och elevombud infördes med uppgift att ta vara på barns rättigheter.

-Vi fick ett nytt verktyg, nämligen möjligheten att kunna utkräva skadestånd av huvudmännen om en elev blivit kränkt. I mitt arbete fick jag höra många starka berättelser från barn, berättelser som jag fortfarande bär med mig. Ibland kunde ett ärende drivas till domstol, där processen oftast slutade i förlikning. Men för barnen själva var det framför allt viktigt att få lämna sin berättelse, inte att vinna ett mål.

Sedan 2010 finns en ny skollag som lyfter fram grundläggande mänskliga rättigheter.Möjlighet finns att vitesförelägga en huvudman som inte uppfyller lagens krav.