7 – Vad gäller när vårdnadshavare inte är överens om vad som krävs för barnets bästa hälsa?

Åldersövergripande arbete
Emma Fall, Natalie Glotz, JP Infonet

Sammanfattning: Det finns situationer i vilka vårdnadshavare inte är överens om vad som krävs för att tillgodose det gemensamma barnets rätt till bästa uppnåeliga hälsa. Det kan också vara så att den ena vårdnadshavaren är förhindrad att avge sin ståndpunkt i frågan. Vad gäller då? Finns det några verktyg att ta till och vem förfogar över dessa? Seminariet förklarar innebörden av bestämmelserna i 6 kap. 13-13 a §§ FB och när dessa är tillämpliga.

Beskrivning: En vårdnadshavare har en rätt och en skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter (se 6 kap. 11 § FB). När ett barn har två vårdnadshavare, ska dessa enligt huvudregeln i 6 kap. 13 § första stycket FB utöva sina rättigheter och skyldigheter i förhållande till barnet tillsammans. De ska alltså fatta gemensamma beslut om åtgärder som rör barnet.

I takt med barnets stigande ålder och utveckling ska vårdnadshavarna ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål (6 kap. 11 § FB). Ibland kan det krävas att även barnet samtycker till en åtgärd. Om barnet är tillräckligt moget, kan det till och med räcka med att endast barnet samtycker.

Det finns dock situationer i vilka vårdnadshavare inte är överens om vad som krävs för att tillgodose det gemensamma barnets rätt till bästa uppnåeliga hälsa. Orsakerna till detta kan vara flera. Det kan finnas en mer djupgående konflikt dem emellan. Det kan också vara så att den vårdnadshavare som inte samtycker har svårt att acceptera att barnet har problem och upplever en insats för barnet som onödigt ingripande. Vidare kan den situationen inträffa att ena vårdnadshavaren är förhindrad att avge sin ståndpunkt. Vad gäller då? Finns det några verktyg att ta till och vem förfogar över dessa?

Seminariet förklarar innebörden av bestämmelserna i 6 kap. 13-13 a §§ FB och när dessa är tillämpliga. Paragraferna reglerar dels situationen när en vårdnadshavare är ur stånd att samtycka till en insats, dels då personal inom socialtjänsten eller hälso- och sjukvården bedömer att ett barn behöver viss vård eller vissa sociala insatser och bara den ena vårdnadshavaren ansöker om eller annars samtycker till detta. Socialnämndens beslut måste krävas med hänsyn till barnets bästa. I detta ligger en bedömning av vilket behov barnet har av insatsen och hur nödvändigt det är att socialnämnden ingriper.

Anknytning till artikel 24: Den ena bestämmelsen som tas upp, 6 kap. 13 § FB, är grundläggande för bland annat barnets rätt att få både somatisk och psykiatrisk/psykologisk vård i den situation då en av två vårdnadshavare inte är beslutskompetent eller frånvarande och inte kan letas upp. Den andra bestämmelsen, 6 kap. 13 a § FB, handlar om att ett barn har två närvarande och beslutskompetenta vårdnadshavare som inte kan enas om psykologisk undersökning eller behandling för barnet inom hälso- och sjukvården samt ett antal uppräknade sociala insatser som också handlar om att garantera barnet en god psykisk hälsa. Det är således två helt centrala bestämmelser som på ett mycket konkret sätt ger bland annat socialtjänsten och hälso- och sjukvården verktyg att kunna garantera att barnets rätt till bästa möjliga hälsa och tillgång till hälso- och sjukvård och rehabilitering tillgodoses. Dessa bestämmelser måste vara kända och kunna tillämpas på ett korrekt sätt av personal inom socialtjänsten barnavård och inom hälso- och sjukvårdens verksamheter som är riktade till barn.