5d Barn på flykt och barn utan papper – utsatta för våld
Papperslösa barn och ungas egna röster om våldsutsatthet: lika rätt till skydd i praktiken?
- Våld
Helena Wihlborg och Inger Ekbom, Stockholm stadsmission och Anders Roos, Skåne stadsmission
Vilket skydd finns i praktiken för papperslösa barn och unga som utsätts för våld? Genom att lyfta fram barnen och de ungas egna röster och erfarenheter av våld gör vi nedslag i olika verkligheter i Malmö och Stockholm och belyser de problem som uppstår när barn och unga utan papper blir utsatta för brott men inte vågar vända sig till polisen för att få hjälp och stöd.
Vi ställer oss – och publiken – frågan: kan barnkonventionen erbjuda reellt skydd till denna utsatta grupp på samma villkor som andra barn?
Vi som arbetar inom Skåne Stadsmissions barn- och ungdomsverksamhet Unga Forum och Stockholm Stadsmissions BABA och Ung Station delar med oss av våra erfarenheter av att möta barn och unga i migration som blir utsatta för våld, med särskilt fokus på de som lever papperslöst. Vi vill genom vår presentation bjuda in till ett samtal kring hur papperslösa barn och unga som utsätts för våld kan få det stöd de har rätt till i praktiken. Vi vill lyfta fram barnens och ungdomarnas egna röster om livet utanför samhällets skydd där våldsutsatthet är en del av vardagen, men där nästan ingen vågar vända sig till polisen för att få hjälp eller vittna. Vi som möter denna grupp ser svårigheten i att stötta papperslösa unga, barn och deras föräldrar vid brottsanmälningar på grund av rädslan för utvisning vid kontakt med polisen.
Här har civilsamhället en viktig roll att spela eftersom vi ofta är de enda som möter denna grupp och inte sällan också de första som får ta del av vittnesmål om våldsutsatthet. Kontakten med civilsamhället blir inte sällan ett första steg på vägen in i samhället och ett viktigt stöd i kontakten med myndigheter. Ingen vet hur många barn och unga som lever i Sverige utan uppehållstillstånd. Inte heller förs det någon statistik över gruppens brottutsatthet. Men vi vet att många ensamkommande barn och unga exploateras genom svartarbete, tvingas till sex för att ha någonstans att sova, eller säljer droger för att betala hyran. Vi vet att små barn ser mamma bli slagen hemma, men att hon inte vågar vända sig till socialtjänsten för att hjälp för rädsla att familjens uppgifter ska röjas till gränspolisen.
Med avstamp i barnkonventionens nittonde artikel och rätten till skydd mot diskriminering som stadgas av artikel 2, vill vi genom fallstudier med barn och unga i Malmö och Stockholm lyfta fram den utbredda brottsutsatthet vi ser inom gruppen papperslösa barn och unga och diskutera mot bakgrunden av en djupare social utsatthet.
Vi vill, utifrån ett människorättsligt perspektiv, utmana vedertagna föreställningar om relationen mellan migrationskontroll och rättighetsskydd. Vi funderar kring hur dessa barn och unga kan få hjälp och stöd med att anmäla brott, träda fram som vittnen, och delta i förhör utan rädsla för att detta i sig ska leda till utvisning. Kan vi med barnkonventionens hjälp erbjuda reellt skydd till alla barn, också de utan papper, så att de tillförsäkras samma rättigheter som andra brottsoffer?
Barn på flykt som utsatts för systematiskt våld — var går gränsen till tortyr?
- Våld
Henry Ascher, Anna Olsson, Cina Rydergård, Flyktingbarnteamet, Göteborg
En systematisk journalgenomgång på Flyktingbarnteamet i Göteborg under ett år visade att hela 98 av 113 barn och unga i behandling utsatts för våld. För 44 av dem handlade det om tortyr eller strukturellt våld. Ofta var våldsutsattheten svår att identifiera och barnens rätt till skydd förbisågs. Vi presenterar fallbeskrivningar och diskuterar i vilken utsträckning upptäcks dessa barn och vilket skydd de får.
Barn på flykt utgör en riskgrupp för att ha utsatts för våld. Enligt såväl barnkonventionen som tortyrkonventionen har de rätt till skydd liksom rehabilitering och återanpassning ”… i en miljö som befrämjar barnets hälsa, självrespekt och värdighet.” (Barnkonventionen artikel 39) I vilken utsträckning upptäcks dessa barn och vilket skydd får de? Vid Flyktingbarnteamet i Göteborg, en specialistmottagning med barnmedicinsk och -psykiatrisk kompetens för barn och unga med en flyktingrelaterad ohälsa med fysiska och psykiska symtom, gjordes en systematisk journalgenomgång för att undersöka förekomst av dokumenterat våld bland barn som remitterats under ett år.
Totalt fann vi att 98 av totalt 113 i behandling på Flyktingbarnteamet mellan oktober 2017 och oktober 2018 hade utsatts för våld. 44 av dem hade utsatts för strukturellt våld eller tortyr, exempelvis i syfte att bryta ned barnet, fängslande med dödshot, kidnappning med krav på lösensumma, för tvångsrekrytering till arméer eller för sexhandel. Övriga 54 hade utsatts för annat våld i eller utanför familjen.
I många av fallen hade behandlingen pågått länge innan våldsutsattheten upptäcktes. Många barn hade svårt att berätta om vad de varit med om. Tillit, trygghet och tid var nödvändiga förutsättningar. Flera av barnen hade fysiska skador som dokumenterades men där undersökningen av dem väckte svåra återupplevanden som krävde omsorgsfulla stöd- och behandlingsinsatser.
Utöver att våldsutsattheten ofta var svår att upptäcka var fick barnen ofta inte det skydd de har rätt till. I flera fall valde Migrationsverket att inte ta hänsyn till dokumentation av tortyrskador i asylbedömningen och det var svårt för många barn att få möjlighet till tryggt vuxenstöd och boende via socialtjänsten.
Vi diskuterar hur vi bättre kant upptäcka barn på flykt som utsatts för tortyr och andra former av våld. Finns det risk för att barns speciella utsatthet, behov och rättigheter förbises? Riskerar bilden av det typiska tortyroffret som en politiskt aktiv man att leda till att vi förbiser möjligheten att upptäcka och dokumentera torterade barns skador och upplevelser? Påverkar det barnens rätt till vård, rehabilitering och upprättelse. Vi presenterar fallbeskrivningar och erfarenheter från vår mottagning.