58 – Min tur att berätta, barns röster om att leva med våld

Åldersövergripande arbete
Sara Liljegren, Sveriges Stadsmissioner, Malin Rekke, Bris

Sammanfattning: Vad händer när ett barn som upplevt våld kommer till ett skyddat boende, och hur påverkar det barnets liv? Stadsmissionen och Bris vill lyfta barnens egna röster, våra reflektioner och aktuell forskning kring barnen som tvingas fly från våldet i sina hem. Dels för att se vad som krävs för att säkerställa barns rättigheter, men också vad vi tillsammans kan göra redan idag för att förbättra situationen för dessa barn.

Beskrivning: Sverige sägs ofta vara ett av de bästa länder för barn att växa upp i och har varit pionjärer i arbetet för att skydda barn från våld. Ändå osynliggörs barns behov och rättigheter när de flyr till skyddat boende, trots att barnkonventionen nu blivit lag. Vad händer när ett barn som upplevt våld får skydd och hur påverkar det barnets liv? I rapporten Min tur att berätta har Sveriges Stadsmissioner och Bris pratat med barn som upplevt våld och som vistats i ett eller flera skyddade boenden.

Den bild som framkommer i vår rapport är att barn som lever med våld i hemmet ofta upplever att de inte får möjlighet att göra sin röst hörd. Att barns egna stödbehov ofta hamnar i skuggan av de vuxnas problem eftersom barn ses som medföljande till mamman och att flera av barnets mänskliga rättigheter blir satta på paus. Det handlar om att inte få tillgång till stöd, information och delaktighet. Om att förlora tillgången till vänner, tillgången till skola och hälsovård, om att skiljas från ett älskat husdjur och annat som barnet tvingas lämna vid flykten. Detta är barn som lever med konsekvenser av våldet, med ständig rädsla, många frågor och stort ansvar, men som upplever att vuxna inte pratar med dem om våldet och hur det påverkar dem. Barnen upplever också en stor oro över en oförutsägbar framtid. Var ska vi bo? Hur ska vi klara oss?

Flera barn beskriver att de mår allt sämre när vistelsen på boendet avslutas och att behovet av hjälp då fortsätter att vara stort. Istället för en trygghet i nytt boende hamnar tyvärr många familjer istället i en härva av tillfälliga bostadslösningar. Bristen på bostäder, ekonomiskt våld med skulder som följd och praktiska svårigheter att få skyddad bostad leder för många till att man tvingas återvända till en våldsam partner och förälder.

Under ett seminarium vill Sveriges Stadsmissioner och Bris lyfta barnens egna röster, våra reflektioner och aktuell forskning inom området. Dels för att se framåt vad som krävs för att säkerställa barns rättigheter, men också för att se vad vi tillsammans som yrkesverksamma kan göra redan idag för att förbättra situationen för dessa barn.

I projektet ”Barns rätt i skyddat boende” kombineras Stadsmissionens kunskap om våldsutsatthet och skyddade boenden med Bris kunskaper om barn, trauma och återhämtning. Projektet genomförs i samarbete med forskare på Tema Barn vid Linköpings Universitet och finansieras av Svenska Postkodlotteriet.

Anknytning till artikel 24: Ungefär 6200 barn vistas årligen på skyddade boenden. Eftersom skyddat boende inte är någon placeringsform för barn enligt socialtjänstlagen så får de inga placeringsbeslut. Barnen blir alltså inte bara osynliggjorda utan också helt rättslösa när de flyr. Deras rätt till skola, hälsovård och fritidsaktiviteter tillgodoses ofta inte (ibland under långa perioder), barnanpassat rättsväsende saknas liksom barnens delaktighet.