2d Uppmärksamma och utreda våldsutsatta barn

Lokal: Solasalen

Kl. 14:15 – 14:45

Att uppmärksamma barn som utsatts för våld – och erbjuda tidiga insatser

Åldersövergripande arbete
Våldsförebyggande arbete

Föreläsare: Åsa Landberg^{1, 2}och Johanna Thulin^{2, 3}¹ Marie Cederschiöld högskola ² Stiftelsen Allmänna Barnhuset ³ Linnéuniversitetet

Sammanfattning: En tidig upptäckt av utsatta barn kan minska risken för fortsatt utsatthet och en möjlighet att uppmärksamma barnets behov av stödinsatser. Med fokus på fysisk barnmisshandel och sexuella övergrepp vill vi diskutera hur professionella kan underlätta för barn att berätta och se till att barn erbjuds tidiga insatser.

Beskrivning: Trots att enkätstudier visar att flera barn i Sverige uppger att de någon gång varit utsatta för någon form av våld av en förälder är det få berättelser som når socialtjänsten eller andra myndigheter. En del barn berättar aldrig för någon om att de varit utsatta för barnmisshandel och det är vanligt att en period av tystnad föregår avslöjandet. En tidig upptäckt av utsatta barn kan minska risken för fortsatt utsatthet och en möjlighet att uppmärksamma barnets behov av stödinsatser.

Forskning om avslöjandeprocessen när det gäller sexuella övergrepp mot barn och fysisk barnmisshandel har visat att barn ofta vänder sig till andra barn först, men att det kan leda vidare genom att de själva eller med hjälp av det barn de anförtrott sig berättar för en vuxen som i sin tur kontaktar myndigheter. Det innebär att avslöjandeprocessen sker i steg och att den också kan sträcka ut sig över tid. Att avslöja barnmisshandel är sällan en enstaka händelse vid en tidpunkt, snarare en komplex process som kan sträcka sig över lång tid. Många faktorer spelar in, som barnets personlighet och historia, familjedynamik, det omgivande samhället och attityder i samhället i stort.

För att underlätta för barn att berätta om barnmisshandel behöver de kunskap om vad våld är och om att de har rätt att växa upp utan våld. De behöver också veta vart de kan vända sig för att berätta att de varit utsatta. Vuxna som får kännedom om att ett barn varit utsatt för våld har oavsett profession stora möjligheter att stötta den process som avslöjandet innebär. Genom att skapa en situation där barn får kunskap, känner att de har kontroll över situationen och känner gemenskap med andra kan barn berätta mer och dra nytta av det stöd som erbjuds.

Med fokus på fysisk barnmisshandel och sexuella övergrepp vill vi diskutera hur professionella kan underlätta för barn att berätta och se till att barn erbjuds tidiga insatser.

Seminariet bygger på ett kapitel i forskningsantologin Att komma rätt i rätt tid. Kritiska frågor för en kunskapsbaserad prevention till barn och unga.

Anknytning till barnkonventionen och årets tema: Innehållet knyter främst an till artikel 19 (Barnets rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld och mot vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller andra vårdnadshavare) samt till artikel 39 (Barnets rätt till rehabilitering och social återanpassning).

Kl. 14:45 – 15:15

God kvalitet i utredningar som rör våldsutsatta barn – ett möte mellan tillämpad forskning och regional utveckling

Åldersövergripande arbete
Våld i hemmet

Föreläsare: Birgitta Persdotter^{1, 2}, Maria Eriksson³, Leigh Ann Loebs^{1, 2}, Petra Söderholm⁴ och Jenny Norlin⁴¹ Karlstads universitet ² Fou Välfärd Värmland ³ Marie Cederschiöld Högskola ⁴ Karlstads kommun

Sammanfattning: Seminariet belyser ett samarbete mellan forskning och praktik med syfte att nå god kvalitet i utredningar som rör våldsutsatta barn. Vid seminariet berättar Maria Eriksson och Birgitta Persdotter om en sammanlänkning av deras respektive forskningsprojekt, iRiSk och SAVE-studien. Resultat och tillämpning av forskningsprojekten presenteras och diskuteras. Tillsammans med en panel fokuseras regional utbildning och implementering av iRiSk och där resultat från SAVE-studien används som kunskapsgrund för verksamhetsutveckling.

Beskrivning: Vid seminariet berättar Maria Eriksson och Birgitta Persdotter om en sammanlänkning av deras respektive forskningsprojekt, iRiSk och SAVE-studien. Båda projektet syftar till att bidra till kunskap och metodstöd för att förbättra kvaliteten i utredningar som rör barns våldsutsatthet. Resultat och tillämpning av forskningsprojekten presenteras och diskuteras. Tillsammans med en panel fokuseras regional utbildning och implementering av iRiSk och där resultat från SAVE-studien används som kunskapsgrund för verksamhetsutveckling.

iRiSk-intervjuer (insatser, Risk- och Skyddsbedömningar) är ett strukturerat metodstöd för professionella bedömningar som kompletterar och fördjupar ordinarie utredningarbete inom företrädesvis socialtjänsten, gällande barn som utsätts för våld i sin familj. Det har sedan 2012 utvecklats av en forskargrupp på uppdrag av Socialstyrelsen och sprids i landets kommuner. Parallellt har forskargruppen studerat förutsättningar för och användning av metodstödet, sedan 2018 med stöd från Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd Forte.

SAVE-studien (Support and protection Against Violence – on Equal terms for all children) genomfördes för första gången 2019 – 2020 i kommunerna i Värmland. Under våren 2023 genomförs SAVE-studien på nytt, i totalt 23 kommuner från sex län. SAVE-studien undersöker vilken typ och omfattning av våld som bekräftas i utredningar efter anmälan om misstänkt våldsutsatthet, hur risken för fortsatt våld bedöms och på vilka grunder barn beviljas insatser.

Anknytning till barnkonventionen och årets tema: Både iRiSk och SAVE-studien liksom det regionala utvecklingsarbetet och socialtjänstens arbete har direkt koppling till artikel 19: Barn ska skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp.
Det finns också en tydlig koppling till artikel 18, som anger att föräldrar eller vårdnadshavare har gemensamt huvudansvar för barnets uppfostran och utveckling med statens stöd samt artikel 20 som anger att barn som av olika anledningar inte kan bo kvar i sin hemmiljö har rätt till skydd och stöd från staten, samt rätt till ett alternativt hem.