2a Riskfaktorer och kartläggningar av bortförda barn och könsstympningar
Lokal: Magnus Eriksson
Kl. 14:15 – 14:45
Bortförda barn och unga
Åldersövergripande arbete
Våld i hemmet
Föreläsare: Matilda Eriksson och Madelene Larsson, Jämställdhetsmyndigheten
Sammanfattning: Jämställdhetsmyndigheten har ett regeringsuppdrag att kartlägga och sprida kunskap om hedersförtryck samt annat våld och förtryck för barn och unga som blivit bortförda från Sverige. Jämställdhetsmyndigheten kommer vid seminariet att presentera delrapporten för uppdraget, samt eventuellt några ytterligare resultat.
Vi presenterar vad de yrkesverksamma berättat om avseende återkommande riskfaktorer i individernas liv innan bortförandet, specifika händelser som kan ha utlöst bortförandet, syften med bortförandena samt kort om insatser till målgruppen.
Beskrivning: Jämställdhetsmyndigheten har ett regeringsuppdrag att kartlägga och sprida kunskap om hedersförtryck samt annat våld och förtryck för barn och unga som blivit bortförda från Sverige. Jämställdhetsmyndigheten kommer vid seminariet att presentera delrapporten för uppdraget som lämnas in 1 december 2022, samt eventuellt några ytterligare resultat.
Varje år förs barn och unga ut ur landet i syfte att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck eller annat våld. Ett bortförande innebär en kraftig inskränkning av individens möjligheter att leva ett självständigt och fritt liv samt till exempelvis adekvat hälso- och sjukvård och skolgång. Ett bortförande till utlandet i syfte att utsätta barnet för hedersrelaterat våld och förtryck eller annat våld är aldrig förenligt med Barnkonventionen, (bl.a. artikel 11, 19, 24 och 37) eller rätten till en uppväxt fri från våld. Jämställdhetsmyndighetens uppdrag ska bidra till både ökad upptäckt, förebyggande arbete, samt ett förbättrat långsiktigt stöd till de som utsätts. Vi fokuserar under seminariet framför allt på åldersgruppen 13-18 år, men även yngre barn berörs.
I vår delstudie har vi genomfört intervjuer med yrkesverksamma och de har lämnat information om totalt 171 individer som har blivit eller riskerat att bli bortförda, varav 142 individer är barn. Majoriteten, 64 %, av de som har förts bort är kända av myndigheter innan tidpunkten för bortförandet (eller det riskerade bortförandet). Av de som är kända av myndigheter sedan tidigare är 88 procent barn.
Av de totalt 171 individerna har 143 individer förts ut ur Sverige bland annat i syfte att giftas bort, undkomma myndighetsbeslut eller uppfostras enligt föräldrarnas kultur eller religion. Majoriteten av individerna är fortfarande bortförda från Sverige.
Vid seminariet kommer vi att, utifrån den information som framkommit i intervjuerna med de yrkesverksamma, presentera återkommande riskfaktorer i individernas liv innan bortförandet, specifika händelser som kan ha utlöst bortförandet samt syften med bortförandena. Vi redovisar också vad de yrkesverksamma berättat om insatser före ett bortförande och efter ett bortförande, i de fall personen har återvänt till Sverige.
Anknytning till barnkonventionen och årets tema: Ett bortförande till utlandet i syfte att utsätta barnet för hedersrelaterat våld och förtryck eller annat våld är aldrig förenligt med Barnkonventionen, (bl.a. artikel 11, 19, 24 och 37) eller rätten till en uppväxt fri från våld. Barn som förs utomlands i syfte att giftas bort, ”uppfostras”, könsstympas eller på andra vis utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck eller annat våld knyter tydligt an till årets tema en uppväxt fri från våld. Utsattheten är oerhört stor, där de ofta utsätts både utsätts för fysiskt våld och psykiskt våld och kränkningar. De förs ofta bort från Sverige med små möjligheter att på egen hand klara av att ta sig tillbaka på egen hand, där en känsla av vanmakt uppstår. Flertalet artiklar i Barnkonventionen berörs av området barn som förs ut ur landet mot sin vilja och kvarhålls utomlands.
Kl. 14:45 – 15:15
Hedersrelaterat våld och förtryck- när ett barn könsstympats eller riskerar att utsättas för könsstympning
Åldersövergripande arbete
Rättsprocessen
Föreläsare: Åsa Wallinder, Jenny Edin och Charlotta Bäcklund Pettersson, Polismyndigheten
Sammanfattning: Barns rätt till skydd mot alla former av våld är en av de grundläggande artiklarna i polisens arbete med barnkonventionen. Trots detta är det svårt att få någon ansvarig fälld i domstol för brottet könsstympning. Vad beror det på och hur kan vi hjälpas åt? Här är samverkan och samarbete mellan olika aktörer i samhället en nyckel till framgång. Men hur ska vi göra och vad?
Beskrivning: För drygt 40 år sedan stiftades en lag i Sverige om att kvinnlig omskärelse skulle förbjudas. sedan dess har både lagen och samhället förändrats, men hur har det gått egentligen?
Polismyndigheten har granskat alla anmälningar om brottet könsstympning som inkommit under åren 2016-2021. Det finns många goda exempel att men också fallgropar. De viktigaste lärdomarna är att vi måste arbeta mer och bättre tillsammans. Att säkra barnets bästa kan låta enkelt, men vad innebär det egentligen i dessa situationer? Vi kommer att presentera delar ur polisens kartläggning och reda ut hur vi ska förhålla oss till artiklarna i barnkonventionen kopplade till könsstympning. Sist men inte minst- hur vi tillsammans kan göra det bättre i framtiden och i fortsättningen
Anknytning till barnkonventionen och årets tema: Artikel 3, 19, 24, 12, 7, 10, 11, 14, 17 och 20. Vad innebär barnets bästa idessa fall? Barns rätt att göra sin röst hörd- hur ska vi lyssna? Hur ser barns rätt till föräldrarna ut när de är misstänkta för brott mot barnet? Skadlig sedvänja och barns skydd mot alla former av våld, vad behöver vi som möter dessa barn veta och kunna?