Tema 2010

Fyra föreläsningar, åtta seminarier, två paneldebatter och många diskussioner i pausminglet. Barnrättsdagarna 31 mars -1 april 2010 blev samlingspunkt för ett intensivt utbyte av kunskaper och erfarenheter från arbetet med barns och ungdomars rättigheter.

För dig som inte var med eller som vill ha en snabb återblick ger vi här ett sammandrag.

Kritisk granskare

Inget samtal om barns rättigheter borde föras utan hänvisning till FN:s konvention om barnets rättigheter. Men det hindrar inte att det kan finnas anledning till en kritisk granskning av vissa avsnitt i konventionen. Det menade huvudtalaren på barnrättsdagarna, filosofiprofessorn David Archer vid Lancaster University och författare till boken Children: Rights and Childhood.

Han gav tre exempel: Artikel 32, skydd mot ekonomiskt utnyttjande, förbiser hur viktigt arbetet kan vara för barn som behöver bidra till familjens försörjning eller för deras egen självständighet. Artikel 18, om föräldrars gemensamma ansvar för barnets uppfostran och utveckling, tar inte hänsyn till de utvidgade familjebildningar som är så vanliga i stora delar av världen, inte heller till singelhushåll.

Den kanske viktigaste konflikten i hela konventionen handlar om den inbyggda motsättningen mellan två artiklar: den om barnets bästa respektive artikeln om barnets rätt till egen åsikt. Ett exempel är ett rättsfall i Storbritannien, där ungdomar av bland annat religiösa skäl vägrade underkasta sig medicinsk vård men blev behandlade mot sin vilja.

Små steg behöver inte kosta

Delaktighet var temat för en paneldiskussion om hur barns och ungas röster kan tas tillvara i bland annat utvärdering och uppföljning. Några slutsatser var att det krävs resurser i form av tid, ekonomi och kompetens om man ska kunna involvera barn och unga i beslutsprocesser. Dessutom behövs strukturer som underlättar delaktighet samt en god portion självkritik bland vuxna.

– Men stirra er inte blinda på problem och hinder, varnade Sofia Zackrisson, dåvarande ordförande för Rädda Barnens ungdomsförbund.

– Det är ju inte stora berg vi ska förflytta varje gång. Även om det sker i små steg måste vi komma någonstans. Det är lätt att skylla på att det kostar när man målar upp behovet av förändring som ett jätteprojekt.

Hon forskar tillsammans med unga

Under ett av seminarierna berättade forskaren Jeannette Åkerström vid Örebro universitet och elever från Karolinska skolan i Örebro om hur det var att arbeta som partners i en forskarcirkel. Projektet handlade om delaktighet och utsatthet i skolan och metoden var så kallad delaktighetsbaserad forskning, där allt arbete sker gemensamt i gruppen.

– Fördelen är att man får ett inifrånperspektiv, berättade Jeanette Åkerström. Dessutom får forskningen ökad användbarhet – språket anpassas, frågorna kan lättare handla om sådant som är relevant i dag och det är lättare att få kontakt med unga intervjupersoner. Framför allt är det en mänsklig och medborgerlig rättighet att få sin röst hörd.

Insatser från regeringen

Karin Johansson, statssekreterare vid Socialdepartementet, redovisade regeringens förslag att förtydliga BO:s roll när det gäller att följa upp myndigheternas arbete, ändra tillsynsregler för institutionsvården samt öka tillgänglighet inom den psykiska barn- och ungdomsvården.

Förslagen har tagits fram efter det att FN:s barnrättskommission kritiserat Sverige för att i vissa delar inte leva upp till barnkonventionens rekommendationer.

Mycket har hänt men saknas goda exempel

Trots kritiken från såväl barnrättskommissionen som några konferensdeltagare tyckte Staffan Werme, kommunstyrelsens ordförande i Örebro, att mycket har hänt inom kommuner och landsting de senaste sex, sju åren.

– Man jobbar mer medvetet med att göra uppföljningar ur ett barnrättsperspektiv.

En fråga under barnrättsdagarna gällde hur man ska lyfta fram goda exempel. Vad händer i Sveriges kommuner och landsting och hur rapporteras detta? Ett förslag var att ranka kommunernas insatser, men det kräver tydliga mål och metoder för utvärdering och jämförelser.

Kollegial granskning

År 2004 startade elva kommuner ett partnerskap med syfte att inspirera, utveckla och utmana varandra i det lokala arbetet med barns rätt och rättigheter. En stark drivkraft var att arbeta så konkret som möjligt, berättade Unni Öhman, samordnare för arbetet med barnkonventionen i Borlänge kommun, och Marie Litholm, kommunalråd i Haninge kommun.

– Vi bestämde oss för två arbetsmetoder – dels att utmana varandra i arbetet, dels att granska varandras insatser. Man möts två gånger per år. Politiker, ledande tjänstemän och verksamhetsnära personal bjuds in till granskningen, men i olika omgångar.

Att arbeta med kollegial granskning har flera fördelar:

– Kontakten mellan nämnder och förvaltningar ökar, liksom kunskapen om vad som händer och planeras i kommunen utifrån barns rättigheter. Det ger också möjlighet att samverka i konkreta uppgifter, sa Unni Öhman.

På gång i landet

Många kommuner har svårt att rekrytera och behålla personal med ansvar för utredning och uppföljning av barn och ungdomar. Därför beslöt sju kommuner i Uppsala län att tillsammans göra en kraftsamling för att försöka lösa problemet. Under ett seminarium presenterades den första fasen i utvecklingsprojektet – en analys av situationen i kommunerna och det åtgärdsprogram som blev resultatet.

I Helsingborg och Landskrona pågår satsningen UTSIKTER, vars syfte är att tillgodose alla barns rätt till utbildning och hälsa. Arbetet sker tvärsektoriellt.

I samarbete med Barnombudsmannen har folkhälsoförvaltningen i Degerfors och Karlskoga tagit fram en metod för att på lokal nivå kunna mäta hur nöjda barn i olika åldrar är, så kallat Nöjt barn-index, NBI. Det ledde i sin tur fram till samverkansprojektet BRAK, som bygger på teater med barn och unga. Syftet är att öka kunskaperna och att väcka opinion om FN:s konvention om barnets rättigheter.

Bättre samverkan mellan myndigheter

Under en av paneldiskussionerna konstaterades slutligen att barnrättsfrågor inte får försvinna bland mångfaldsfrågor och jämställdhetsfrågor. Men det kräver bättre och mer strukturerad samverkan mellan departement, kommuner och landsting och andra aktörer, konstaterade flera av deltagarna.

Det här tyckte olika personer i panelen var viktigast just nu:

  • gör Barnkonventionen till lag
  • bevaka rättigheter för ensamkommande flyktingbarn och barn som blivit omhändertagna för vård
  • förbättra samverkan mellan myndigheter
  • fler vuxna som kan företräda även små barn som inte kan göra sin röst hörd
  • gör konsekvensanalyser av nedskärningar inom kommuner och landsting