5e Barn till frihetsberövade

Separerad av muren

  1. Separationer och vårdnadstvister

Ann-Sophie Palmér, Erikshjälpen och Line Fuchs, Göteborgs Räddningsmission

Solrosen har i många år arbetat framgångsrikt med att ge stöd till barn och familjer där en nära anhörig är frihetsberövad. Solrosen drivs av barnrättsorganisationerna Göteborgs Räddningsmission och Erikshjälpen. I seminariet presenteras verksamheten, metodmaterial och hur Solrosmodellen sprids.

Under lång tid har Göteborgs Räddningsmission (GRM) och Erikshjälpen (EH) samarbetat genom verksamheten Solrosen i Göteborg och sedan 2016 även i Borås. Som barnrättsorganisationer ser vi att det stöd från myndigheter som i dag finns för barn och familjer där en nära anhörig är frihetsberövad inte är tillräckligt. Vi vill därför tillsammans lyfta och driva frågan om barns och familjers behov och rätt till stöd oavsett var i landet man bor. De senaste åren har vi även kunnat sprida ”Solrosmodellen” till befintliga verksamheter i Jönköping och i Umeå.

Solrosens arbete har sin utgångspunkt i FN:s barnkonvention. I metodmaterialet fokuseras 6 artiklar och utifrån dem förs ett resonemang gällande på vilket sätt barns rättigheter kan stärkas genom verksamheten.

En studie gjord av FoU-väst visar att:

  • Utifrån ett samhällsperspektiv spelar Solrosen en viktig roll. En majoritet av deltagarna i enkätstudien upplevde att de inte fått tillräckligt stöd från samhället i samband med frihetsberövandet av en familjemedlem.
  • Solrosens personal utgår från barns rättigheter, skapar broar mellan barnet och den frihetsberövade föräldern och ger stöd till omsorgsföräldern som finns utanför murarna.
  • Kriminalvårdens personal har stort förtroende för Solrosens personal. De uppfattas som kompetenta, flexibla och upplevs arbeta i samma riktning som Kriminalvården. Samarbetet upplevs gagna Kriminalvården genom att Solrosen bidrar med barnperspektivet och öppnar för samtal med klienterna.
  • En viktig slutsats är att det finns behov av myndighetsoberoende organisationer som erbjuder stöd till familjer med en frihetsberövad familjemedlem.
  • Solrosen kan tänkas bidra till minskad kriminalitet eftersom verksamheten stödjer frihetsberövade i deras föräldraskap, vilket kan hindra återfall i brott. Stöd till föräldrar på utsidan kan tänkas minska deras sjukfrånvaro och stödet till barn och ungdomar kan bidra till minskad psykisk ohälsa. (Det senare går inte att fastställa utifrån den här studien, men däremot utifrån tidigare forskning.)

I seminariet vill vi presentera hur GRM och EH arbetar med målgruppen både på in- och utsidan. Vårt nya metodmaterial kommer att presenteras och barns röster kommer att bli tydliga i presentationen. Vi kommer även att presentera delar av resultatet från ovan nämnd FoU-rapport ”På båda sidor av muren men alltid på barnets sida” (Lisbeth Lindahl) 2018.

Vad innebär barnets bästa för Kriminalvården när en närstående är förövare?

  1. Våld

Maya Wolinder Lind,  Kriminalvården

Ett barn som varit utsatt för våld eller andra brott och/eller har bevittnat våld eller andra övergrepp mot en person som är närstående till barnet betraktas som brottsoffer i Kriminalvården.

Att hantera ärenden som rör barn innebär att hitta en väl avvägd balans mellan skydd och underlättande av kontakt om det är för barnets bästa. Kriminalvården måste ta ansvar för de barn som behöver skyddas från sina vårdnadshavare och tillse att kontakt inte upprätthålls om det kan vara till skada för barnet.

När barn är brottsoffer är det viktigt att kunna hantera både ett brottsofferperspektiv och ett barnperspektiv parallellt. Att balansera mellan de två perspektiven kräver både god kunskap hos myndighetens personal men också en god samverkan med framförallt socialtjänsten. Det är av stor vikt att beslutsfattare inom Kriminalvården har kunskap om barns rättigheter och att vi kan säkerställa att beslut och åtgärder som, direkt eller indirekt, påverkar dessa barn har utgångspunkt i ”barnets bästa”.

Om brottsoffret är ett barn är socialtjänsten en nödvändig samverkanspart för att rådgöra huruvida kontakt är för barnets bästa. Först när det står klart att kontakt är för barnets bästa kan Kriminal­vården göra en planering för hur kontakt kan utformas. Planeringen ska som regel ske i samverkan med socialtjänsten och andra relevanta aktörer, exempelvis barn- och ungdomspsykiatrin.

Föreläsningen kommer att beskriva;

  • Brottsofferperspektiv inom ramen för myndighetens uppdrag.
  • Hur bedömningar görs i arbetet med att ta beslut om kontakt är för barnets bästa när barnet är brottsoffer.
  • Det praktiska arbetet med brottsoffersluss med fokus på barn som är brottsoffer.
  • Situationer, då bedömningen av vad som är barnets bästa går emot barnets uttryckta vilja, utifrån en skydds- och riskbedömning.
  • Hur kan barnets åsikt tillvaratas i dessa komplexa ärenden?
  • Socialtjänstens viktiga roll som samverkanspart

Kriminalvårdens uppdrag är att verkställa påföljder och förebygga återfall i brott. I uppdraget med att verkställa påföljder ingår också att beakta ett samhällsskydd som förutsätter att den intagnes risker och brottsoffers utsatthet hanteras på ett tillfredsställande sätt. Brottsofferperspektivet i Kriminalvården handlar således om att säkerställa att brottsoffer och eventuellt andra sårbara personer runt förövaren inte utsätts för hot eller våld under tiden denne befinner sig i Kriminalvården.

Inom ramen för arbetet med ett brottsofferper­spektiv har Kriminalvården utvecklat verksamheten brotts­offer­sluss. Uppdraget för verksamheten brottsoffersluss är att säkerställa att hänsynen till brottsoffer och andra sårbara personer beaktas vid utredning inför kontakt med utomstående.