1h Workshop Etik och delaktighet för barn i utsatta situationer

Etik och delaktighet i forskning om barn i utsatta situationer

  1. Separationer och vårdnadstvister

Angelica Wågby,  Malmö universitet

Under workshopen lyfts frågan hur barnen ska få möjlighet att göra sina röster hörda inom forskning. Detta utifrån att det finns olika barriärer som fungerar hindrande vilket gör att barnkonventionens tredje och tolfte artikel blir svårt att leva upp till, gällande beaktandet av barns bästa och respekten för deras delaktighet.

Barnkonventionens tredje och tolfte artikel är inkorporerad i lagstiftningen gällande socialtjänst och familjerättsligt socialt arbete. Dock har forskning visat att barn genom ett omsorgsperspektiv skyddas från delaktighet och det har påvisats att bland annat barns ålder och mognad används för att ta beslut som går emot barnets uttryckta vilja. Mitt forskningsprojekt medför etiska frågeställningar om barns delaktighet och har också krävt tydliggörande inför Etikprövningsnämnden (EPN) som har varit bekymrade kring hur studien skulle påverka barnen.

Barndomssociologin utgår från synen på barn som subjekt med agens (Qvortrup, Corsaro & Honig, 2011) och framhåller vikten av att inkludera barn inom forskning, eftersom de ska involveras i saker som rör dem (Källström Cater & Överlien, 2015). Svårigheter för forskare att få access till barn i utsatta situationer har dock tidigare rapporterats (Skerfving 2015: 75 ref till Sallnäs, Wiklund & Lagerlöf, 2010) vilket gör att det blir svårt att genomföra sådan forskning.

I min studie har jag fått motivera mig väl för att få igenom ett godkännande av etiknämnden gällande barn och unga ner till 12 års ålder. Efter godkännandet har jag dock svårigheter att rekrytera barn och unga som informanter på grund av olika ”gatekeepers”. På detta sätt blir föräldrar, profesionella och etiknämnd hindrande när det gäller barns möjligheter att berätta om sina upplevelser till forskare. Samtidigt är det tänkbart att den samhälleligt strukturerade processen gällande vårdnads-, boende- och umgängesutredningar anses vara så besvärlig för barnen att det hindret i sig blir ett problem när det kommer till barns delaktighet i frågor som rör dem. Det blir särskilt intressant att EPN fokuserat på ålder och inte barnets eventuella utsatthet då de velat begränsa åldersintervallet på intervjupersonerna. På så sätt blir föreställningar kring ålder styrande, vilket i förlängningen innebär att barnkonventionen inte efterlevs eftersom den ska gälla alla barn under 18 år.

Denna workshop kommer utifrån denna problemformulering bjuda in till ett samtal mellan praktik och forskning. Frågeställningarna är således; hur vi ska möjliggöra att barn i utsatta situationer kan göra sina röster hörda inom forskning samt hur vi ska kunna ge dem inflytande i processer inom det sociala arbetets praktik trots de hinder som finns?