Barn som misstänks för brott
Barn misstänkta för brott blev belyst ur två olika perspektiv under ett av onsdagens seminarier: Dels hur det är att vara ung, inlåst och frihetsberövad, dels hur barn under 15 år bemöts i rättsprocessen vid misstanke om brott.
Fredrik Malmberg och Anna Karin Hildingson Boqvist från Barnombudsmannen berättade om rapporten Från insidan, barn och unga om tillvaron i arrest och häkte, som överlämnades till regeringen tidigare i år. Rapporten innehåller bland annat en kartläggning av antalet barn i arrest och häkte i Sverige, intervjuer med företrädare för rättsväsendet samt, framför allt, barnens egna berättelser.
Saknades statistik
Bakgrunden till rapporten är den skarpa kritik som Sverige vid upprepade tillfällen har fått från Europeiska Tortyrkommittén och andra internationella organ.
– FNs Barnrättskommitté begär regelbundet information från alla länder som ratificerat Barnkonventionen. Hur många barn tas i polisarrest, för hur lång tid och med vilka eventuella konsekvenser? Sverige kunde inte svara på en enda av dessa frågor. Det tyckte vi var angeläget att undersöka närmare, sa Fredrik Malmberg.
En central aspekt i rapporten handlar om en mer eller mindre rutinmässig isolering av barn och unga i arrest och häkte. Hur unga upplever isoleringen framgår av citat i Barnombudsmannens rapport:
Börjar prata med mig själv framför spegeln.
Man blir dum i huvudet.
Man får onda tankar i cellen.
Ingen står ut.
Man beter sig som en psykopat därinne.
Saknas riktlinjer
Sverige är ett av få länder i världen som isolerar barn i samband med en utredning. Av intervjuerna i rapporten framkommer att det som unga saknar mest under isoleringen är basala behov som sömn, mat, tidsuppfattning, hygienartiklar, värme och mänsklig kontakt. Avsaknaden av information och förlorad tidsuppfattning upplevs som värst.
Rapporten visar också att av landets samtliga 21 polismyndigheter saknar 15 riktlinjer och rutiner för hanteringen av barn och unga som misstänks för brott. Sex myndigheter har visserligen riktlinjer, men ingenting om exempelvis vilka rättigheter man har eller j att det ska finnas information anpassad till barn och unga om rättsprocessen.
Rättigheter nonchaleras
Anna Karin Hildingson Boqvist tog upp Artikel 40 i Barnkonventionen, som tydligt betonar att den som är misstänkt för brott ska behandlas med respekt för att sedan kunna komma tillbaka i samhället med respekt för andras mänskliga rättigheter.
– Men vad händer om de själva blir kränkta?
Barnombudsmannens rapport tar bland annat upp hur ungdomar slentrianmässigt beläggs med restriktioner i häktet, hur förhör genomförs utan advokat eller ombud och hur barn och unga inte får den information de har rätt till.
Krav på förändringar
Barnombudsmannen har listat en rad förslag för att förbättra situationen:
- Frihetsberövande före rättegång ska vara en sista utväg
- Inför tidsgränser
- Inget barn ska placeras i arrest i dess nuvarande utformning
- Inget barn som misstänks för brott ska isoleras under utredningstiden
- Restriktioner för barn ska bara tillämpas efter individuell bedömning
- Alla barn ska alltid ha tillgång till en offentlig försvarare från det första förhöret
- Inrätta ett oberoende barnombud
Rättsprocessen för barn under 15
Kerstin Nordlöf, professor i straff- och processrätt vid Örebro universitet, talade om vad hon kallade en kontraproduktiv brottmålsprocess. Hennes utgångspunkt var att ingen som är oskyldig till brott ska utpekas som skyldig. Men risken finns när det gäller barn, och hon förklarade varför.
Hennes undersökningar av hur barn behandlas i rättsprocessen har fokus på barn under 15 år och som alltså inte är straffmyndiga. I den åldern blir det ingen påföljd, inte heller kommer det till någon domstolsprövning för att pröva skuldfrågan.
– Och det vill vi inte heller, poängterade Kerstin Nordlöf. De här barnen förstår inte alltid sitt handlande och vilka konsekvenser det får.
Men regelverket har en baksida:
– I ett fall blev ett barn utpekat som skyldig till mord. Vad händer med en så ung person som misstänks för ett brott men inte får skuldfrågan prövad?
Alltid oskyldig
Den så kallade oskuldspresumtionen är grundläggande för alla brottmålsprocesser och fastställs i flera internationella och europeiska överenskommelser. Den innebär att en person betraktas som oskyldig till dess skulden är lagligen fastställd. Men samtidigt har Europadomstolen uttalat att så fort en misstanke har riktats mot någon och denne påverkas av detta, är man i princip anklagad.
Samtidigt är syftet med att utreda ett barn som misstänks för brott inte att fastställa om det funnits ett uppsåt bakom brottet. Utredningen ska istället ligga till grund för eventuella sociala insatser. Eftersom skuldfrågan för barn aldrig prövas av en domstol innebär det att när utredningen avslutas är barnet, i överensstämmelse med oskuldspresumtionen, att betraktas som oskyldig. Barn under 15 år har inget straffrättsligt ansvar. Kerstin Nordlöf anser vidare att barn under 15 år borde ha rätt till juridiskt biträde.
– I dag är det inte så, eftersom förutsättningen för att få biträde generellt sett är att en eventuell påföljd är minst ett års fängelse. Barn under 15 sätts inte i fängelse. Men det hindrar inte att de kan behöva stöd och information under utredningen.