Barnperspektiv eller barnets perspektiv
Katarina Holmström, förskolechef i Södertälje startar seminariet om barnkonventionen i förskolan genom att be alla blunda, föreställa sig ett barn, lekandes, skrattandes! Och så frågar hon hur många i seminariet som hade ett barn i sjuårsåldern framför ögonen. Inte så många!
Men på frågan om barn i tre- till femårsåldern nickar övervägande delen av deltagarna.
– Jaha, vad bra, då vet jag att de flesta här jobbar med förskolebarn! säger Katarina Holmström förnöjt.
Södertälje är en av landets mest segregerade kommuner och i Tveta förskoleområde är 85 procent av barnen födda utanför Sverige. Övervägande delen i Syrien, Iran, Irak och Turkiet.
– Det är viktigt att vi skapar en likvärdig förskola för kommunens alla barn. Annars sviker vi dem och skapar automatiskt ett utanförskap, säger Katarina.
Tillsammans med Ulla Castenvik, biträdande förskolechef i Södertälje, berättar Katarina Holmström om arbetssättet i Tveta förskoleområde. Med barnkonventionens fyra grundprinciper som det centrala har de jobbat vidare med att fylla dessa principer med ett innehåll som ska bidra till att bygga en likvärdig förskola. Läroplanen för förskolan används självklart som en botten i verksamheten men i Tveta har man även inventerat och tagit in metoden Reggio Emilias arbetsinriktning. Man strävar efter att strukturera den dagliga verksamheten för att få till det kollektiva lärandet där barnet ges möjlighet att lära av andra barns perspektiv. Centralt är också att lära barnen värdet av att samverka.
– Pedagogers viktigaste uppgift är inte i första hand att undervisa barnen om samarbete och demokrati. Det viktigaste är att bemöta barnen så att demokratins värden respekteras och fördjupas för att barnen på så vis får förståelse, säger Ulla Castenvik.
Katarina och Ulla resonerar om metoden Reggio Emilia och menar att den är viktig för att den framför allt tar utgångspunkt i ett barns perspektiv, snarare än ett barnperspektiv.