Barnrättshanden hjälper dig hitta rätt

Hur ska de som arbetar inom socialtjänsten göra för att implementera barnkonventionen? Barnkonventionens 54 artiklar är inte logiskt uppställda och det är inte alltid enkelt att se hur de hänger samman. En del saker som berör barn, till exempel frågan om sexuell läggning, fanns heller inte med när konventionen skrevs, utan står i de kommentarer som senare tillkommit.

Susann Swärd är verksamhetschef vid konsultföretaget Rättighetsfokus och har tagit fram en modell som hjälper till att konkretisera barnkonventionen när den ska omsättas i praktisk handling inom socialtjänsten.

– Vad jag gjort är att stuva om barnkonventionen så att det blir lättare att se vilka krav den ställer på socialtjänsten, berättar Susann Swärd.

Hon delar upp socialtjänstens ansvarsområden inom ramen för barnkonventionen i följande områden:

  • Barnrättsbaserad verksamhet
  • Social trygghet och goda levnadsvanor
  • Familj och omvårdnad
  • Barn som far illa
  • Rättigheter för barn på flykt och barn i asylprocessen

För att hjälpa oss att komma ihåg de olika delarna har Susann tagit fram en modell för barnrättsbaserad verksamhet som hon kallar för Barnrättshanden (se bilden ovan).

– Det centrala är att vi måste se till barnets bästa. Det handlar om att barn har faktiska rättigheter. Om det finns olika tolkningar så ska den som bäst tillgodoser barnets bästa ha företräde.

I prövningen av vad som är barnets bästa kommer sedan en mängd faktorer in, vilka i sin tur leder till olika frågor som kopplar till olika artiklar i barnkonventionen, inte minst när det gäller barns delaktighet i de beslut som fattas.

– Det här är en garant för att barnets bästa bedöms när olika intressen vägs mot varandra. Dessutom har vi en skyldighet att se vad barnen själva tycker är bäst. Sen är de så att det som är bäst för barnet inte alltid är avgörande för det beslut som fattas. Kanske finns inte det boende eller den personal som skulle vara bäst på grund av ekonomiska orsaker, men vi är ändå alltid skyldiga att utreda vad som är bäst för barnet, fortsätter Susann Swärd.

En annan viktig princip är delaktighet. Barnet har ingen skyldighet att vara delaktig, men socialtjänsten kan inte välja att barnet inte ska vara det.

– Barn måste förstå vad delaktighet innebär och konsekvenser av olika val, om till exempel mamma eller pappa kommer att få veta vad som sagts.

Det handlar om att se till att hela Barnrättshanden är med. Eller som Susann Svärd uttrycker det:

– Varje barn har rätt till livet. Vi måste ha en helhetssyn och se till barnets hela livssituation när vi fattar beslut, barn är lika komplexa som vuxna!

Susann Svärd är aktuell med boken Barnkonventionen i praktisk tillämpning inom socialtjänsten som ges ut sommaren 2016 (Wolters Kluver – f.d. Norstedts juridik).