Marinera barnen i budskapet ”Du bestämmer över din kropp”

Carolina Engström, vice generalsekreterare och Jacob Flärdh Aspegren, chef för forsknings- och utvecklingsavdelningen på Friends, höll ett seminarium på temat ”sexuella trakasserier ­– makt, våld och normalisering.

För att kunna lyfta frågan om vad som är ok och inte behöver vi prata om sexuella trakasserier med barnen. Det är viktigt att ge barn verktyg att sätta ord på vad som hänt. Om man utsätts för en kränkning har man kanske en känsla av att det inte var okej, men har svårt att beskriva det med ord. Vuxna har ett ansvar att hjälpa till med detta.

Iden kartläggningsenkät som Friends genomfört i skolan har frågor om mobbning och kränkande behandling varit okej att ställa medan en del rektorer har ifrågasatt frågor om sexuella trakasserier. ”Varför väcka den björn som sover?”

Friends har fått in svar från 33000 elever. Fler elever har svarat att de har blivit tafsade på än de som svarat att de varit utsatta för sexuella trakasserier. Det visar på hur normaliserat det är med sexuella trakasserier, menar Caroline.

Enligt studien har 15% i åk 3-6 har varit utsatta för sexuella trakasserier och det är fler tjejer än killar som är utsatta. Motsvarande siffra för åk 6-9 är 11 % jämnt fördelat mellan tjejer och killar.

Enligt diskrimineringslagen 2008:567 är sexuella trakasserier ”ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet”. Handlingar som spänner från kränkning på grund av kön, som kommentarer om någons bröst, till sexuellt ofredande som försök till våldtäkt.

7% av eleverna i årskurs 9 anger att de harvarit utsatta för sexuella trakasserier av en lärare. Det är lika många killar som tjejer, cirka 2 elever i varje klass.

Vuxna har ansvar för att sexuella trakasserier inte normaliseras. Det är viktigt att förstå att man är man en del av normaliseringsprocessen. ”Så säger han bara för att han är intresserad av dig” eller ”Om du klär dig så får du vara beredd på att man tittar” är bägge sätt att normalisera en kränkning. En tjej som klär sig urringat kan vid nästa tillfälle även tro att det är hennes fel att hon blir tafsad på brösten på grund av sitt beteende eller klädsel. Det blir en så kallad avtrubbningseffekt. Det värsta är när de utsatta själva anser att det är ok, säger Caroline.

Friends beskriver ett antal olika typer av normaliseringsprocesser som alla bidrar till att normalisera sexuella trakasserier. Att pojkar förväntas använda våld, eller att flickor ska vara ansvarstagande, ett förminskande av eller osynliggörande av händelsen eller att en kränkning inte får någon konsekvens alls är några. När vi accepterar eller slutar reagera på sexuella trakasserier, börjar normaliseringen och öppnar för övergrepp.

En elev säger i ett återkopplingssamtal: ”att bli tagen på rumpan är en del av att vara elev på skolan”. Det är farligt när de utsatta själva ser det som normalt. Ingen vuxen utgår ifrån att det är en del av arbetet att acceptera att bli tagen på rumpan eller att bli kallad hora. Varför ska elever tro att motsvarande beteende är normalt i skolan?

Att man ska prata med hela klassen om vad som är okej eller inte är viktigt. Skolan bör arbeta främjande och förebyggande och stärka elevernas självkänsla, säger Caroline. Varje barn skulle behöva bli marinerad i budskapet ”du äger din kropp”.