2a

Lokal: Magnus Ericsson

Kl. 14.15 – 14.45

Hur kan vi verka för att, i ett sammanhang, främja både föräldrar och barns hälsa?

13-18 år
Övergripande

Föreläsare: Charlotte Oja, Nationellt kompetenscentrum anhöriga

Sammanfattning: Välbefinnande hos svenska ungdomar i ett familjesammanhang kommer att belysas ur ett barnrättsperspektiv inkluderande föräldrars perspektiv på ungdomars välbefinnande samt förhållandet mellan föräldrars emotionellt stöttande beteenden, ungdomars kommunikation med föräldrar och ungdomars välbefinnande inom olika områden.

Barn till sjuka föräldrar vill att föräldern berättar om sin sjukdom för dem. För att klara det behöver föräldern förstå sin sjukdom, förstå att det egna barnet önskan och få stöd i att hitta ett sätt att berätta som känns bra.

En för barnläkare utmanande situation är då det blir uppenbart att föräldern som söker vård för sitt barn, själv är mer sjuk än barnet och att samtalet behöver vidgas till hela ungdomens livssituation.

Mot denna bakgrund kommer ett panelsamtal utforska frågan:

Hur kan vi verka för att, i ett sammanhang, främja både föräldrar och barns hälsa?

Beskrivning: Shahram Mansoory har disputerat inom Barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet och arbetar idag som utredare för Sveriges barnrättsmyndighet – Barnombudsmannen.

Han presenterar bl.a. ett barnrättsperspektiv på barn och ungas välbefinnande i ett familjesammanhang samt resultat ur avhandlingen Youth well-being within the family context (2021) beträffande föräldrars perspektiv på ungdomars välbefinnande samt förhållandet mellan föräldrars emotionellt stöttande beteenden, ungdomars kommunikation med föräldrar och ungdomars välbefinnande inom olika områden.

Charlotte Oja är läkare och specialist i allmänmedicin. Hon har disputerat vid Karolinska Insitutet . Hon arbetar nu som läkare och på Nationellt komptenscentrum anhörig som utbildare och möjliggörare Barn som anhöriga.

Barn påverkas negativt då deras föräldrar är sjuka och de frågar om sjukdomen. Föräldrar vet det men känner sig ofta oförmögna att berätta om sjukdomen för sitt barn. I den här föreläsningen förklaras hur denna vanliga låsning i kommunikationen mellan förälder och barn uppstår och vad som behövs för att föräldern ska kunna samtala öppet med sitt barn om sin sjukdom.

Nogol Rahbin är läkare och specialist i barnmedicin och har disputerat vid Karolinska Institutet.

En för barnläkare utmanande situation är då det blir uppenbart att föräldern som söker vård för sitt barn, själv är mer sjuk än barnet. Hur upplever barnläkare denna situation? Hur kan samtalet vidgas från medicinsk utredning av barnet till kartläggning av ungdomens livssituation inklusive att vara barn som anhörig till sjuk förälder?

Panelsamtal:

Vi arbetar i en komplex miljö av relationer, rättigheter och ansvar och det är lätt att hamna i ett förenklat tankesätt där vi sätter olika legitima behov mot varandra i stället för att se hur de olika behoven är delar av ett komplext sammanhang. Exempel på vanliga ofta outtalade tudelningar i sjukvård och forskning som vi önskar komma bort från när det gäller föräldrar och barn är: Ska vi ta hand om/hjälpa föräldern ELLER barnet? Ska vi agera som välvilliga vuxna med barnperspektiv ELLER ska vi sträva efter att fånga barnets perspektiv?

Panelsamtalet kommer i stället utforska frågan:

Hur kan vi verka för att, i ett sammanhang, främja både föräldrar och barns hälsa?

Anknytning till barnkonventionen och årets tema: Hur ska en ”sjuk/funktionsnedsatt” förälder kunna utöva sitt ansvar för barnet utan stöd för att klara det?

Vad föräldern bedömer som barnets bästa är till del beroende av den information föräldern fått av sjukvården. Får sjuka föräldrar information om att deras barn potentiellt kan få sämre hälsa om de inte får information om förälderns sjukdom?

Kl. 14.45 – 15.15

(Hur) identifieras och stöds barn vars föräldrar har svårigheter på vårdcentralen?

Åldersövergripande arbete
Övergripande

Föreläsare: Gisela Priebe, CBU, Centrum för forskning om barns och ungas psykiska hälsa och uppväxtvillkor, Karlstads universitet

 

Sammanfattning: Barn och unga med en förälder som har allvarliga hälsoproblem har rätt att få sitt behov av information, råd och stöd tillgodosedd av vården som tar hand om deras föräldrar. Många föräldrar har kontakt med primärvården, men hittills vet vi bara lite om hur arbetet med att identifiera och stödja barnen och deras familjer ser ut. I föreläsningen presenteras preliminära resultat från en enkätundersökning bland medarbetare vid vårdcentralerna i Värmland.

Beskrivning: Många barn och unga lever i familjer där en förälder har en psykisk störning eller funktionsnedsättning, en allvarlig fysisk sjukdom eller skada, missbruksproblem, utsätter barnet eller en närstående för våld eller oväntat avlider. Den sjuke förälderns och medförälderns omsorgsförmåga kan vara nedsatt på grund av sjukdomen och situationen i familjen. Dessa barn och unga har en uppväxtsituation som påverkar dem och deras relationer både i nuläget och i framtiden och som kan innebära risker för deras hälsa och välbefinnande. Enligt hälso- och sjukvårdslagen har de rätt att få sitt behov av information, råd och stöd tillgodosedd av vården som tar hand om deras föräldrar.

Primärvården har specifika förutsättningar jämfört med annan, mer specialiserad vård. Den når nästan alla medborgare som lider av olika typer av ohälsa. Ovannämnda patientgrupper förekommer frekvent inom primärvården och samsjuklighet är vanlig. Många patienter har återkommande och långvarig kontakt med sin vårdcentral. Det ger egentligen goda förutsättningar att uppmärksamma barnens behov, men hur är det i den kliniska vardagen?

Svensk forskning när det gäller minderåriga barn till patienter inom primärvården är hittills mycket begränsad. Charlotte Oja (2021) visade i sin avhandling att både föräldrar och barn önskar stöd från primärvården i den lärandeprocess som ofta behövs för att öka medvetenheten kring förälderns sjukdom. Åsa Karlsson genomförde för cirka tio år sedan en enkätstudie inom primärvården i Värmland där samtliga distriktsläkare och distriktssköterskor bjöds in att delta. Resultatet visade att en stor del av respondenterna inte kände till bestämmelsen i Hälso- och sjukvårdslagen. Distriktsläkarna rapporterade i större utsträckning än distriktssköterskor att de identifierade barn som anhöriga och diskuterade deras behov av stöd medan distriktssköterskor i något högre grad uppgav att de genomförde åtgärder kring barnen. Slutsatsen blev att många barn sannolikt inte identifierades och i ännu mindre grad erbjöds information, råd och stöd.

Under hösten 2023 har vi genomfört en ny studie med en uppdaterad enkät, denna gång på samtliga vårdcentraler i Värmland och bland fler personalkategorier. Vi sökte svar på följande frågor: Hur ser det nuvarande arbetet med att identifiera och beakta barns och ungas behov av information, råd och stöd när en förälder som är patient i primärvården är psykisk eller fysiskt sjuk, har missbruksproblem, har en funktionsnedsättning, utsätter barnet eller en närstående för våld eller oväntat avlider? Vilka eventuella förändringar har skett sedan den förra undersökningen genomfördes? I föreläsningen presenteras preliminära resultat från undersökningen.

Anknytning till barnkonventionen och årets tema: I föreläsningen berörs följande artiklar ur Barnkonventionen:

Art. 5: barn och deras familjer behöver stöd när föräldern pga sjukdom har nedsatt förmåga att ta ansvar för barnets uppfostran och utveckling

Art. 19: barn till föräldrar med allvarlig sjukdom har förhöjd risk att utsättas för våld, övergrepp eller försummelse

Art. 24: barn till föräldrar med allvarlig sjukdom har ofta förhöjd risk att själva bli sjuka och kan vara i behov av förebyggande hälsovård