3a Våld och övergrepp i statlig institutionsvård

Kl. 09:35 – 10:05

Vem ska tro på mig? Sexuella övergrepp mot barn i statlig tvångsvård

Åldersövergripande arbete

Sexuella övergrepp

Föreläsare: Maria Andersson Vogel1, Elin Wernquist2 och Joel Borgström3

1 Stockholms universitet
2 Barnrättsbyrån
3 World Childhood Foundation

Sammanfattning: Barn som är placerade på institution löper ökad risk att utsättas för våld och sexuella övergrepp bland annat på grund av institutionernas slutna vårdmiljöer och brist på insyn.

Även i Sverige avslöjas regelbundet att våld och sexuella övergrepp förekommer på ungdomshemmen med Statens institutionsstyrelse (SiS) som huvudman. På det här seminariet presenteras en ny rapport som för första gången kartlagt förekomst och typ av sexuella övergrepp mot barn placerade på låsta institutioner.

Beskrivning: Barn och unga som placeras i statlig tvångsvård tillhör en av samhällets mest utsatta grupper inte bara på grund av de vårdbehov som föranleder placeringen utan också på grund av att de fråntas fri- och rättigheter då de placeras.  Ett grundläggande och absolut krav när barn och unga placeras i låsta miljöer är trygghet och skydd från våld och övergrepp. Trots detta har statliga utredningar, medieinslag, forskningsrapporter och individuella vittnesmål under lång tid påvisat förekomsten av sexuella övergrepp på de särskilda ungdomshemmen med Statens institutionsstyrelse (SiS) som huvudman. Utöver berättelser och vittnesmål finns en rad fällande domar där personal dömts för våldtäkt mot barn.

Decennier av forskning visar att barn som är placerade på institution löper ökad risk att utsättas för våld och sexuella övergrepp, bland annat på grund av institutionernas stängda dörrar och brist på insyn. Placerade barn har dessutom inte alltid kunskap om sina rättigheter och saknar ofta möjligheter att klaga på våld, övergrepp och annan vanvård. Men trots återkommande avslöjanden om övergrepp saknas systematisk kunskap om hur ofta sexuellt våld mot unga förekommer vid de särskilda ungdomshemmen.

Ett första steg i arbetet för att säkerställa att barn får tillgång till sina rättigheter är att identifiera, definiera och uppmärksamma existerande kränkningar. På det här seminariet presenteras därför en ny rapport som för första gången kartlagt förekomst och typ av sexuella övergrepp på de svenska ungdomshemmen. Rapporten baseras på en sammanställning och analys av allmänna handlingar, kvalitativa intervjuer med tidigare placerade ungdomar/unga vuxna samt en rad expertkommentarer. Rapportens slutsatser presenteras av dr Maria Andersson Vogel och kommenteras av Childhoods Joel Borgström och Barnrättsbyråns Elin Wernquist.

Anknytning till barnkonventionen och årets tema: Barn placerade på SiS har i hög utsträckning erfarenheter av övergrepp sedan tidigare och är placerade för att de behöver ”särskilt noggrann tillsyn” (LVU § 12). De har rätt till ”särskilt skydd och bistånd från statens sida” (CRC art. 20) men blir inte sällan utsatta för ytterligare våld och övergrepp vilket illustrerar en rad allvarliga kränkningar enligt barnkonventionen (tex art. 19, 20, 25, 34, 39 m.fl.).

 

Kl. 10:05 – 10:35

Våld i nära relationer bland SiS-placerade ungdomar:
Dynamiken mellan egna beteendeproblem och att vara offer för våld

Åldersgrupp: 13-18

Våld mellan jämnåriga

Föreläsare: Sibel Korkmaz och Peter Andersson, Stockholms universitet

Sammanfattning: Studien belyser ungdomar som är placerade på SiS och deras erfarenheter av våld i en egen nära relation och dynamiken som uppstår mellan egna beteendeproblem och att bli utsatt för våld. Föreläsningen knyter an till konferenstemat och barnkonventionens 19 artikel, inte minst då placerade barn är under samhällets vård varför det blir än mer angeläget att se till hur staten sörjer för våldsutsatthet och hur detta offerskap tas om hand.

Beskrivning: Studien belyser ungdomar som är placerade på särskilda ungdomshem (drivs av myndigheten Statens Institutionsstyrelse, SiS) och deras erfarenheter av våld i en egen nära relation och den komplexitet som kan tänkas uppstå vad gäller att förhålla våldsutsatthet med egna socialt nedbrytande beteenden: Det är tänkbart att ungdomarna finner det svårt, eller inte har utrymme, att positionera sig som offer för våld samtidigt som de är placerade på SiS särskilt ungdomshem till följd av eget socialt nedbrytande beteende, som exempelvis missbruk och kriminalitet. Utifrån 20–30 intervjuer med placerade ungdomar som blivit utsatta för våld ligger fokus därmed på dynamiken som uppstår mellan egna beteendeproblem och att bli utsatt för våld. Denna föreläsning kommer presentera projektets bakgrund mer ingående samt redogöra för preliminära resultat.

Föreläsningens fokus knyter direkt an till temat ”Varje barns rätt till en uppväxt fri från våld” och barnkonventionens 19 artikel i vilken det framgår att staten ska vidta lämpliga åtgärder för att skydda barn mot alla former av våld. Det går att argumentera för att SiS-placerade ungdomar är en av de mest utsatta grupper av barn i Sverige. Utifrån vad internationell forskning pekar på och vad en sammanställning av de ADAD-intervjuer placerade ungdomar får genomfåra, går det att på goda runder anta att placerade ungdomar också blivit utsatta för våld i större utsträckning jämfört med normalpopulation. Att en placering vid något av de särskilda ungdomshemmen är den kraftfullaste interventionen det svenska barnavårdssystemet och staten kan ta till är också av betydelse. Ett barn som placeras vid en institution hamnar i samhällets vård, nästan uteslutande via tvångslagstiftning, varför det blir om än mer angeläget att se till hur samhället och staten sörjer för våldsutsatthet och hur detta offerskap tas om hand om.

Anknytning till barnkonventionen och årets tema: Föreläsningens fokus knyter direkt an till temat ”Varje barns rätt till en uppväxt fri från våld” och barnkonventionens 19 artikel i vilken det framgår att staten ska vidta lämpliga åtgärder för att skydda barn mot alla former av våld. Ett SiS-placerat barn hamnar i samhällets vård, primärt via tvångslagstiftning, varför det blir om än mer angeläget att se till hur samhället och staten sörjer för våldsutsatthet och hur detta offerskap tas om hand om.