2e Efter barnförhöret

Kl. 14:15 – 14:45

Efter barnförhöret – stöd till barn och föräldrar vid misstänkt barnmisshandel. Hur går det till konkret?

Åldersövergripande arbete
Stöd och behandling

Föreläsare: Hans Elfström, Karin Calmerskog, Lina Holmqvist och Kristina Östman, Stiftelsen Allmänna Barnhuset

Sammanfattning: En minoritet av förhör om misstänkt barnmisshandel i hemmet leder till att en förälder häktas eller att barnet omhändertas. De flesta barn som förhörs om föräldrars våld får gå hem igen samma dag. Dessa barn har samma rätt till information, skydd och stöd som andra brottsoffer. Vi demonstrerar konkret hur modellen Efter barnförhöret gör det möjligt att ge dem det stödet, trots att de misstänkta är deras vårdnadshavare.

Beskrivning: Det utgör ett stort ingrepp i familjen när samhället griper in och förhör barn om brott som deras föräldrar misstänks för. Det för med sig ett ansvar. Barn vill ha hjälp så att våldet tar slut men har sällan förstått på vilket sätt polis och socialtjänst arbetar eller vad följderna blir om de berättar. Det är inte ansvarsfullt att lämna barn ensamma med konsekvenserna. Situationen ställer också stora krav på föräldrarna. Barnet har vanligtvis hämtats till polisförhör på beslut av en särskild företrädare, utan att föräldrarna underrättas i förväg. Föräldrarna informeras först efter förhöret och reagerar ofta med starka känslor.

Vi vet från flera intervjustudier hur tufft det kan vara för barn, föräldrar och syskon att utan stöd ha kväll tillsammans, efter att barnet varit på förhör om en förälders misstänkta barnmisshandel. Det är också vanligt att barnets uppgifter om våldet försvinner i utredningen och att det inte heller blir någon insats för att förebygga våld i familjen eller någon stödinsats eller behandling för barnet. Enligt barnkonventionen § 19 har våldsutsatta barn och de personer som har hand om barnet rätt till nödvändigt stöd och enligt § 39 har våldsutsatta barn rätt till rehabilitering.

Modellen Efter barnförhöret har sedan 2017 spridits till hundratalet kommuner i Sverige, genom utbildningar och stöd från Stiftelsen Allmänna Barnhuset. En utvärdering av modellen har påbörjats vid Örebro universitet.

På det här seminariet beskriver vi syftet modellens tre steg: informationsmöte och hembesök samma dag som förhöret varit, samt uppföljande stödsamtal parallellt med pågående utredning. Vi demonstrerar konkret hur det går till att genomföra modellen i praktiken.

Anknytning till barnkonventionen och årets tema: Seminariet anknyter främst till Artikel 19- Barn ska skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp.

 

Kl. 14:45 – 15:15

Familjebehandlares erfarenheter av en modell för information och stöd till familjer i ärenden rörande barnmisshandel

Åldersövergripande arbete
Stöd och behandling

Föreläsare: Lisa Sandelin, Anna Petersén och Sara Thunberg, Örebro universitet

Sammanfattning: I Sverige går majoriteten av de barn som varit på förhör på grund av misstanke om barnmisshandel hem till sina föräldrar och misstänkta förövare utan hjälp eller stöd från samhället. Efter barnförhöret (EBF) är en modell för stöd och information till barn och föräldrar vid misstanke om barnmisshandel. Som en del i ett större forskningsprojekt undersöker vi familjebehandlares erfarenheter av att arbeta med EBF samt dess styrkor och svagheter.

Beskrivning: Barnmisshandel är ett allvarligt problem över hela världen och anses vara ett folkhälsoproblem, vilket riskerar barns välbefinnande på både kort och lång sikt. Forskning visar att cirka 23 procent av alla barn utsätts för fysisk misshandel. Exakta siffror är dock svåra att fastställa på grund av underrapporteringar, där forskning visar att barn ofta är rädda för att berätta för andra om sina erfarenheter av våld. Forskning visar att övergrepp mot barn är förknippat med en ökad risk för flera psykiatriska och medicinska störningar. Mot bakgrund av detta kan barn behöva tidiga insatser för att förebygga långsiktiga konsekvenser av våldet. I Sverige går cirka 70 procent av alla barn som förhörts av polisen på grund av misstänkt barnmisshandel hem efteråt utan stöd när de träffar sina föräldrar och misstänkta gärningsmän. Detta tyder på att barns välbefinnande inte är ett primärt fokus efter polisförhören. Föräldrarna får efter polisförhöret besked om att polisen och socialtjänsten har inlett utredningar. Denna kunskap kan utlösa känslor som kan jämföras med krisreaktioner. För att möta detta känslomässiga tillstånd erbjuder ungefär en tredjedel av alla svenska kommuner den nya insatsen Efter barnförhöret (EBF). Syftet med EBF är att ge stöd och information till barn och föräldrar direkt efter barnförhöret med polisen. Den består av tre delar: 1) ett informationsmöte, där en familjeterapeut informerar föräldrarna om att deras barn har förhörts av polisen, 2) ett hembesök av två familjebehandlare som äger rum samma kväll, och 3) uppföljande samtal, cirka 6–8 möten där man pratar om frågor som rör våld.

Med utgångspunkt i intervjuer från ett större forskningsprojekt som utvärderar EBF med 20 familjebehandlare undersöker vi deras erfarenheter av att arbeta med EBF, och dess styrkor och svagheter ur två perspektiv: (i) i relation till familjen och (ii) organisatoriskt och professionellt. Våra preliminära resultat visar att de flesta familjebehandlare har gjort lokala modifieringar av EBF. Dessa förändringar är följder av organisatoriska svårigheter att genomföra insatsen som avsett. Vidare anser familjebehandlarna att EBF är till hjälp för att motivera familjer till fortsatt behandling. Vi diskuterar dessa fynd mot bakgrund av barnmisshandelsforskning och behovet av ett utökat stöd till barn och föräldrar i ärenden rörande barnmisshandel. I samband med föreläsningen presenteras även projektet som utvärderar EBF.

Anknytning till barnkonventionen och årets tema: Projektet kopplar huvudsakligen an till artikel 19 genom att barn har en rätt till att skyddas från våld, men också att de har rätt till stöd om de har utsatts. Likaså finns starka kopplingar till barnets bästa (artikel 3) samt barns rätt att komma till tals (artikel 12). Detta genom att barn behöver delaktiggöras i sitt eget ärende genom att få ge uttryck för vad de tycker och önskar. Detta är sedan någon som behöver övervägas i förhållande till barnets bästa. Fokus för modellen är dessutom att låta barnets berättelse och erfarenheter vara i fokus hela tiden, medan föräldrarna ska inta en mer lyssnande roll.