Fakta om barnen i svenska samhället
I Sverige 2010 finns det 1 921 000 barn, cirka 935 000 flickor och 986 000 pojkar. Totalt utgör de ungefär en femtedel av Sveriges befolkning och ungefär en procent av Europas barnbefolkning (0-17 år). Fyra av tio barn bor i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg eller Malmö, jämfört med tre av tio år 1990. Högst andel barn i förortskommunerna.
År 2009 kom 2 250 asylsökande ensamkommande barn till Sverige. Antalet ensamkommande barn har nära femfaldigats sedan år 2005.
Om tron på framtiden
Jag tror att jag kommer att få det bra i framtiden: Drygt åtta av tio barn i åldern 10-12 år instämmer helt. Något färre, 71 procent av flickorna och 77 procent av pojkarna i åldern 16-17 år instämmer helt i påståendet.
Barnets rättigheter i Sverige
Sverige var bland de första länderna att ratificera barnkonventionen. Allt sedan barnkonventionen ratificerades av Sverige 1990 har en rad olika åtgärder vidtagits för att öka kunskapen om konventionen och för att anpassa lagstiftningen till dess krav.
Sverige har också undertecknat de båda fakultativa protokollen till barnkonventionen om barn i väpnade konflikter och handel med barn, barnpornografi och barnprostitution.
Barnets rättigheter enligt konventionen ska garanteras oberoende av vilken del av landet barnet bor i och oberoende av barnets föräldrar. Detta innebär att insatser för att sätta barnets bästa i centrum ska genomsyra alla delar av regeringens politik och alla samhällsverksamheter som rör barn. Till grund för regeringens politik inom området ligger den nationella strategin för att förverkliga barnkonventionen som godkändes av riksdagen 1999. Målet med strategin är att barnkonventionen och dess intentioner ska finnas med i allt beslutsfattande som rör barn.
Barnkonventionen
Barnkonventionen antogs 1989 av FN och syftar till att ge barn oavsett bakgrund en rätt att behandlas med respekt och att få komma till tals, bland annat ska barnets bästa komma i främsta rummet i alla åtgärder som rör barn. Konventionen definierar barn som varje människa under 18 år och innehåller fyra grundläggande principer som ska vara styrande för tolkningen av konventionens övriga artiklar:
• Förbud mot diskriminering (artikel 2)
• Barnets bästa i främsta rummet (artikel 3)
• Rätten till liv och utveckling (artikel 6)
• Rätten att få komma till tals (artikel 12)
De grundläggande principerna innebär att varje barn, utan undantag, har rätt att få del av sina rättigheter; att barnets bästa skall beaktas vid alla beslut som berör barn; att inte bara barnets överlevnad utan också hans eller hennes utveckling skall säkerställas till det yttersta av samhällets förmåga; samt att barnets åsikter skall få komma fram och visas respekt. De grundläggande principerna relaterar till varandra och formar tillsammans en attityd till barn som man skulle kunna kalla konventionens barnsyn.
Mänskliga rättigheter och därmed även barnkonventionen är ytterst statens ansvar. Därmed kan inte individer (t.ex föräldrar), organisationer, företag eller institutioner ställas till svars för att inte ha uppfyllt konventionens obligationer. Detta innebär att insatser för att sätta barnets bästa i centrum ska genomsyra alla delar av regeringens politik och alla samhällsverksamheter som rör barn. Till grund för regeringens politik inom området ligger den nationella strategin för att förverkliga barnkonventionen som godkändes av riksdagen 1999.
För att säkerställa barnets rättigheter krävs en kombination av åtgärder: lagstiftning, effektiva styrmedel, opinionsbildning, utbildning och information. Såväl domstolar och myndigheter som kommuner och landsting ska ta hänsyn till de rättigheter som fastslås i barnkonventionen. Barnkonventionen har inte antagits som ett helt juridiskt dokument utan den befintliga lagen har ändrats för att stämma överens med barnkonventionen.
Själva konventionen hittar du här.
Här hittar du Barnombudsmannens information om barnkonventionen.
Stat, kommun och domstol
För att säkerställa barnets rättigheter krävs en kombination av åtgärder: lagstiftning, effektiva styrmedel, opinionsbildning, utbildning och information. Såväl domstolar och myndigheter som kommuner och landsting ska ta hänsyn till de rättigheter som fastslås i barnkonventionen.
Barnets rättigheter i kommunerna
Kommunerna ansvarar för många centrala delar av barnets rättigheter. Kommunerna driver skolor och genomför genom dem barnets rätt till utbildning. Socialtjänsten - som bland annat har i uppdrag att ingripa för att skydda barn som till exempel misshandlas i hemmet - är en del av kommunens förvaltning. Viktiga fritidsaktiviteter för barn faller inom kommunernas ansvar och det gör även tillgängligheten till dessa för barn med funktionshinder. Det är svårt att mäta hur väl kommunerna genomför barnkonventionen. Enkätundersökningar som genomförs regelbundet av Barnombudsmannen visar i alla fall att antalet kommuner som uppger att de använder någon metod för att genomföra barnkonventionen har ökat konstant sedan 1995 då Barnombudsmannen genomförde sin första enkätundersökning. Barnkonventionen och andra internationella konventioner ska tillämpas på alla nivåer av den offentliga makten: nationellt, på landstings- och regionnivå och i kommunerna.
