Ungdomar med ätstörningar vill vara delaktiga i val av behandlingsmetod
Katarina Lindstedt är beteendevetare och har inom ramen för sitt pågående forskningsprojekt tagit del av ungdomars upplevelse av olika ätstörningsbehandlingar.
Ätstörningar är ett allvarligt och ökande hälsoproblem bland tonåringar och unga vuxna. Man kan räkna med att det i grova tal finns runt 100 000 tonårsflickor och unga kvinnor i Sverige som lider av någon form av ätstörning. Fallen konstateras även bland pojkar och män, samt yngre och äldre kvinnor.
Katarina Lindstedt har i sin delstudie intervjuat 15 ungdomar i åldern 13-19 år för att få en uppfattning om vad som kan förbättras i olika behandlingsprocesser. De som deltagit har fått antingen individuellt baserad behandling eller familjebaserad behandling eller en blandning av de båda.
Det har visat sig att mycket handlar om relationer på olika sätt. Katarina hoppas att den kunskap som hittills framkommit kan ge behandlare vägledning i sina beslut om olika behandlingsinsatser och därmed effektivisera och förbättra behandlingsarbetet.
Några exempel på framgångsfaktorer som går att utläsa av materialet är:
De ungdomar som har fått vara delaktiga i behandlingen är överlag mer nöjda och friska än de som inte någon gång under behandlingsperioden fick frågan om vad hon/han själv önskade.
En ungdom säger att hon skulle ha velat haft fler individuella samtal. Hennes förslag är att under den period hon hade behandling varje vecka så hade det kunnat vara med en förälder varannan gång.
Det är också viktigt att ha gemensamma mål, inte enbart ett viktmål. Ungdomarna pratar om vikten av att kunna känna förtroende och tillit och att man vill få uppföljning av samma personer som man träffade under behandlingen.
Katarina betonar vikten av att man pratar med ungdomen och tycker det är anmärkningsvärt att ungdomen ibland aldrig ens fått frågan om vilken behandling de önskade. Det är viktigt att ge patienten tid och att forma behandlingen utifrån patientens familjesituation. Information under behandlingens gång är också viktigt. Men inte enbart information till patienten utan även till syskon, vänner och lärare.
Läs mer om Katarina Lindstedts pågående forskningsprojekt på:
Psykiatriskt forskningscentrum i Örebro läns landsting