Samhällets brist på insatser skapar psykisk ohälsa hos funktionsnedsatta barn

En grundläggande fråga för hälsa och funktionsnedsättning är hur utanförskap och brist på delaktighet påverkar dessa barn?

Lotta Rapacioli, förbundsjurist på RBU, visar siffror från Ungdomsstyrelsens senaste mätning. 50 % av de tillfrågade ungdomarna med funktionshinder uppger att de mår bra psykiskt. När samma fråga ställs till ungdomar utan funktionshinder svarar 80 % att de mår bra. Det är en enorm skillnad menar Lotta.

– Det är fortfarande så att man ser funktionsnedsättningen i första hand, inte barnet säger Agneta Vikander förbundsordförande på RBU.

Agneta delar med sig av många personliga historier. Hon berättar om ett möte med en rektor som inför skolstart träffar en förväntansfull funktionshindrad pojke. På grund av okunskap talar rektorn över huvudet på pojken och tar död på all hans glittrande lust att äntligen få börja skolan.

– Sverige har ett regelsystem som utestänger och förstärker ett utanförskap säger Agneta.  Det är klart man påverkas i humöret av att ständigt behöva planera sitt liv.

Barn med funktionshinder ges inte möjlighet att få vara spontana som andra barn. Det går inte att ta med en kompis hem hur som helst med skolfärdtjänsten. Fler exempel ges på hur barn tidigt lär sig att man inte kommer in på lekplatser och att man inte kan vara med i olika sociala sammanhang med andra barn. Man förpassas istället till familjen. Medvetenheten om att man är en belastning för samhället finns där ständigt. Man förstår att man kostar samhället pengar.

Vad får då barn och unga med funktionsnedsättning som upplever allt detta för psykologiskt stöd? Statistik visar att barn med funktionshinder träffar sin sjukgymnast ofta men att de träffar en kurator eller psykolog mindre än en gång per år. Behandlingsinsatser ska utföras av utbildad personal. I dag ligger ett alltför stort ansvar på föräldrar och andra personer i barnets nätverk.

– Det håller inte! Psykisk ohälsa måste förebyggas. Vi måste alla hjälpa till så att dessa barn får ett bra liv. Bort med alla tokiga regelsystem och öka barnperspektivet säger Agneta.

Här kommer ett råd från en ung kille till föräldrar:
Vi vet redan från när vi är små, i förskoleåldern. Det bästa föräldrar kan göra är att tidigt prata med sitt barn. Ju längre man väntar desto svårare blir det. Det är viktigt att få fråga, gråta, vara arg, glad och stolt. Att man får kämpa med gott och ont. I allt detta behöver föräldrar alltid finnas där.

Läs mer i RBU:s årsrapporter