Så upplever de vården – barn och unga berättar

Bryt tystnaden är titeln på den rapport som Barnombudsmannen nyligen överlämnade till regeringen. Den handlar om hur barn och unga ser på samhällets stöd vid psykisk ohälsa, och deras erfarenheter har ofta varit långt ifrån ljusa.

– Jag har blivit oerhört tagen och imponerad av hur barn och unga, trots ibland mycket svåra omständigheter, uttryckt en stark vilja att bidra med sina tankar och råd, sa barnombudsman Fredrik Malmberg.

Under 2013 mötte Barnombudsmannen 62 barn och unga i åldrarna 8-24 år för att ta del av deras erfarenheter och upplevelser av den hjälp som finns att få när man är ung och mår psykiskt dåligt. Flera av dem hade erfarenheter av tvångsvård och tvångsåtgärder, och själva ifrågasätter de omfattningen och sättet som tvångsåtgärderna utförts på. Några berättar om skrämmande upplevelser.

Barnombudsmannens granskning visar att tillsynsmyndigheter och beslutsfattare på nationell nivå ges en felaktig bild av hur ofta tvångsåtgärder tillämpas mot barn i psykiatrin. Orsaken är underrapportering till patientregistret.

– Vi har också konstaterat att dokumentationen ibland är mycket bristfällig, trots att det handlar om långtgående tvångsåtgärder riktade mot barn, sa Fredrik Malmberg.

Många av de barn som deltagit i arbetet med rapporten berättar om hur svårt det kan vara söka vård för psykiska problem. Orsakerna kan variera kraftigt – allt från barnets egen skam och skuld kring den egna situationen till attityder och fördomar hos andra.

Fredrik Malmberg citerade bland annat en av ungdomarna som berättar om hur hon försökte hantera sin ångest på egen hand:

”Jag var rädd för mina föräldrar, och så var jag rädd för att… psykiatrin skulle skratta åt mig. För i mellanstadiet var jag mobbad och jag skämdes jättemycket för det. Jag tyckte inte jag var värd hjälp.”

I rapporten lägger Barnombudsmannen fram fyra förslag till förändring:

  • Inrätta en barnlots i varje landsting/region. Det ska finnas en väg in i vårdkedjan för barn och unga som mår dåligt.
  • Följ upp självmord bland barn. Det behövs mer kunskap om hur skyddsnätet kan förbättras.
  • Lagstifta om barnets rätt till information och delaktighet i den psykiatriska vården. Utred hur barnets rätt till självbestämmande och integritet kan stärkas.
  • Tvångsvård och tvångsåtgärder i psykiatrin måste skilja på barn och vuxna och utgå från ett barnrättsperspektiv.

Barnen själva ger också några goda råd till andra i samma situation: Sök hjälp, ge inte upp, prata om det!