Från kaos till fungerande vardag i en gemensam verkstad

Barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och deras familjer får inte alltid det stöd de behöver. I Västerås gemensamma verkstad träffas de vuxna som möter barnet i vardagen och löser problem tillsammans.

 Projektet gemensam verkstad stödjer familjer som befinner sig i kaos. Föräldrarna är ofta utkörda och utbrända, barnen har förutom utvecklingsstörning och autismspektrumtillstånd kanske dessutom flera andra psykiatriska besvär.

I den prestigelösa verkstaden samlas föräldrar, lärare, assistenter och anställda från korttidsboende för att brainstorma fram idéer som kan vända kaoset till en fungerande vardag. Alla i rummet är experter och ingen har mer rätt än någon annan. Det kan handla om allt från sömn, mat och hygien till trygghet, relationer och kommunikation.

Gemensam verkstad skiljer sig från andra samverkansmöten där man beslutar vem som gör vad. Verkstaden ägnar sig istället åt konkret problemlösning med fokus på de små men ack så viktiga frågorna, vilket har visat sig vara en framgångsfaktor. Därför deltar inte heller rektorer eller andra beslutsfattare, utan enbart de som arbetar direkt med barnet.

– Vi tar små steg. Det kanske handlar om att gympashortsen ska med till skolan, och efter en månad eller två lägger vi till strumporna, förklarar projektledare Katarina Nordström.

Det faktum att insatser ofta sjösätts och samverkan dras igång under de perioder när en familj befinner sig i kris tenderar paradoxalt nog att öka krisernas frekvens och allvarlighet. Familjerna lär sig helt enkelt att de har större chans att få hjälp när de har kris.

– Därför finns vi kvar när läget är lugnare och vi kan genomföra långsiktigt förändringsarbete, säger psykologen Zita Pados.

Innan den gemensamma verkstaden görs en kartläggning där man slår fast vilka resurser barnet har och hur de kan användas för att kompensera för eventuella brister. På så sätt vill man ”släcka” vissa beteenden och sen lära in nya.

Arbetssättet har fått gott betyg. Personalen uppskattar att få insyn i hur andra arbetar och få en större förståelse för barnet i olika miljöer. Föräldrarna vittnar om att antalet möten har minskat, att de får snabbare tillgång till hjälpmedel och nya lösningar ”utanför boxen”.

En utmaning är att minska föräldrafokuset och öka barnfokuset. Projektet har valt att inte bjuda in barnen utan förlitar sig på att personal och föräldrar för fram barnets röst.

– Det är svårt att förklara för barnen i vår målgrupp varför deras vardag inte funkar. Istället gör vi en analys av deras återkommande beteenden och ser vad det är som triggar utbrott. De tonåringar vi har frågat vill inte heller vara med på mötet, säger Katarina Nordström.