Elevens rätt till skola fri från kränkningar

1300 anmälningar kom in till Barn- och elevombudet förra året. Antalet anmälningar ökar för varje år. Och en anledning är att det grova våldet med sexuella förtecken går ner i åldrarna. Caroline Dyrefors Grufman är Barn- och elevombud och på Barnrättsdagarna berättar hon om det som oroar henne mest, nämligen tendensen att allt fler anmälningar gäller vuxna i skolan som utsatt barn för kränkande behandling.

– Grunden i det här är skolplikten. Är man skyldig att vara i skolan, måste man kunde vara säker och trygg där, säger Caroline och berättar att hon ofta blir kontaktad av förtvivlade föräldrar som måste ta sina barn till skolan trots att de vet att de blir illa behandlade där.

Vad är en kränkning? Till skillnad från mobbning behöver en kränkning inte ha ett uppsåt. Det är den som är utsatt som avgör om behandlingen är kränkande eller inte. Det behöver inte heller vara något som upprepas, utan det räcker med ett tillfälle. I skollagen definieras kränkande behandling som uppträdande, som utan att vara diskriminering enligt diskrimineringslagen, kränker ett barns eller en elevs värdighet.

Caroline betonar att det är skolans huvudman som är ansvarig för att barn och unga inte utsätts för kräkningar.

– Lärarna har en svår arbetssituation, men det får aldrig gå ut över eleverna! Därför måste skolan arbeta aktivt för att motverka och förebygga kränkande behandling mellan elever och från personal i skolan mot elever. Skolan måste också anmäla, utreda och åtgärda. Ett vanligt missförstånd är att den som anmäler själv måste ha belägg för att det har varit fråga om en kränkning. Men det handlar inte om att göra en egen utredning. Det är den utsattas känsla som avgör, säger Caroline.

Caroline önskar att kunskapen om vilka krav som finns på skolornas huvudmän var mer spridd. Och hon skickar med en uppmaning om att läsa skollagen:
– Den är faktiskt inte svår att läsa!, säger hon

Vill du veta mer om skollagen hittar du den på BEO:s hemsida