Hur räddar vi internet från hatet?

Näthat är vardag för många unga idag. De möter kränkningar, hot och trakasserier främst i sociala medier, på facebook, twitter och kik men även i bloggar och mejl. Ansvarsrätten är till stor del lika stor för barn som för vuxna. Det budskapet förmedlade Mårten Schultz, svensk professor i civilrätt under sin föreläsning Kränkningar på nätet och näthat.

Friends rapport från 2015 visar att en tredjedel av respondenterna har upplevt kränkningar på nätet. Enligt statens medieråds senaste rapport som kom idag om unga och barn på nätet, har ungefär en tiondel upplevt att de blivit rädda och ledsna av kommentarer på internet.

– Problemet är massivt, det handlar om väldigt många människor. Många av de som blir kränkta blir ju dessutom kränkta flera gånger, konstaterade Mårten Schultz.

Kränkningarna sker på olika plattformar, killar tenderar att kränkas i spelvärlden medan tjejer kränks på kik som är den plattform som de flesta tjejer använder. Det kommer ständig nya plattformar och det är svårt för vuxna att hänga med.

Brå har gjort en sammanställning av hur rättssamhället agerar mot kränkningar och näthat. Det är en deprimerande bild av hur rättsväsendet och hur rättssamhället i stort agerar. 96 procent av alla fall leder inte till åtgärder utan läggs ned.

Mårten Schultz ställer sig frågan varför det ser ut så här, varför kränkningar på nätet förekommer.

Anonymiteten har framhållits som en förklaring till att människor tenderar att vara mer otrevliga när de är anonyma enligt psykologer. En annan förklaring är att trasaktionskostnaderna för kommunikation är låga, det kostar ingenting att kommunicera med hela världen.

– Vi har enorma dataansamlingar om man vill komma åt den man kränker, man tar ut personuppgifter och annat för att som syfte kränka en människa. Det är lätt att hitta personuppgifter om dem man vill kränka och på hatsajter uppmuntrar man också andra att kränka dessa personer.

Ytterligare ett problem, menar Mårten Schultz, är att människor tenderar att ha mindre respekt när man inte har en människa framför sig. En distans skapar mindre empati.

Får man hata och kränka på internet?

– Ja, till ganska stor utsträckning får man hata men straffrätten säger att vissa saker ska straffas. Problemet är att systemet är svårt att överblicka, menar Mårten.
Tydliga exempel på vad man inte får är att hota, förolämpa eller peka ut människor. Det finns begränsningar i hur man får använda personuppgifter. Man får inte heller ”stalka” (olaglig förföljelse) människor och hets mot folkgrupp och barnpornografibrott är andra exempel som inte är tillåtna.

Om barn som förövare, vad bör vi göra?

Mårtens Schultz uppmanar att vi måste sätta offret och skadeståndsrätten högt på agendan, en slags gör-det-själv rättvisa.

– Man förväntar sig inte att rättsväsendet ska ta hand om det utan man får göra det själv. Fler människor måste börja säga ifrån och ta ansvar själva, gå till domstol, stäm den som kränker dig. Stäm skolan om skolan inte ingriper mot kränkningarna, stäm din arbetsgivare om du inte får hjälp mot kränkningar. Det är ett allvarligt brott som bryter ner människor.

Barn är inte ansvarsbefriade, barn är bara straffansvarsbefriade. På sikt är det det privata ansvarutkrävandet som behövs. Man måste börja säga ifrån, varenda gång. Använda den juridik som är till för enskilda människors rätt att säga ifrån, nämligen civilrätten, gå till domstol.

På domstolsverket.se kan man läsa om hur det kan gå till när det gäller så kallade små mål, det handlar om rättigheter som inte används. Vi behöver mer kunskap och det är skolans ansvar att förmedla till barn att det här är reglerna och det här kan hända om man överträder reglerna.