Unga stand-by väntar på mening

Vilka mekanismer ligger bakom ungas samhällsengagemang? Och hur ska vuxenvärlden släppa fram deras potential och resurser så att samhället ska kunna utvecklas till en rättvis gemenskap? Det var temat för ett anförande av Erik Amnå, professor vid Örebro universitet.

Under sex år följde forskarteamet vid universitetet 4 000 ungdomar och unga vuxna i åldern 13 – 30 år. Frågan som ställdes var hur ett samhällsengagemang påverkas av hemmet och relationer till föräldrar och syskon, skolan och kompisgänget.

Fyra grupper av ungdomar

Två rön var framför allt värda att uppmärksammas, förklarade Erik Amnå. Det ena var att tonåringar, mer än vad forskningen tidigare insett, själva driver sin utveckling och att denna inte är ett resultat av andras påverkan.

För det andra kan ungdomar delas in i fyra grupper utifrån deras intresse för politiska frågor:

• Omkring sex procent är aktiva och politiskt engagerade. De har en stark tro på sin politiska förmåga och är aktiva i skolan och på internet. De resterade 94 processen kan framstå som passiva, men under ytan finns tre dimensioner:
• En stor grupp, 26 procent, är oengagerade och har inget intresse för politik.
• En annan grupp, 21 procent, är de desillusionerade. De undviker samhällsfrågor när de konfronteras och kan till och med hysa rent fientliga känslor för politik. De upplever sig som losers och frågan är vilka reformer som kan hjälpa dem.
• Resten, 47 procent, är minst lika intresserade som de aktiva, men engagerar sig inte formellt. De har stark tilltro till sin politiska förmåga, har positiva känslor för politiken och är rätt så nöjda med hur den svenska demokratin fungerar. De kan sammanfattas med begreppet ”unga stand-by-medborgare”, som ligger lågt men förbereder sig för ett aktivt politiskt engagemang.

-Så det är ingen svart-vit bild som framtonar, utan en bild med många fler nyanser, förklarade Erik Amnå.

Avvaktar meningsfullt behov

Speciellt stand by-gruppen förbereder sig, diskuterar och samlar kunskap, men går inte in i en organisation om de inte känner att de verkligen behövs. Personer i den gruppen ställer sig sex frågor, menar forskarna:

• Bör jag komma in?
• Måste jag? Är det en viktig fråga för mig eller är det politikerna som vill det?
• Kan jag – har jag förmåga?
• Behövs jag?
• Går det? Är det ett effektivt sätt att delta som erbjuds eller är det bara ett part i som behöver medlemmar?
• Vad ger det? Är det ett meningsfullt deltagande eller bara rituellt/formellt?

Efterlyser former för deltagande

-De finns här som en slumrande reseurs. Frågan är hur vi ska kunna bidra till att utveckla den resursen. Den möjlighet som deras engagemang innebär är bra både för dem själva och för oss. Och därför måste vi skapa meningsfulla former för deltagande, sa Erik Amnå och tillade:

-Tro inte de kommuner som presenterar sina ungdomar som morgondagens medborgare. De är medborgare här och nu och med möjlighet att utveckla vår demokrati. Men kom ihåg – demokrati är frivilligt. Den stat som börjar vidta åtgärder är på ett sluttande plan.