Stärk socialtjänstens muskler

Det yttersta ansvaret för barns skydd finns hos socialtjänsten i kommunerna. Men deras verktygslåda är för begränsad. De behöver möjlighet att gripa in med tvång i ett tidigare skede än LVU medger idag. Det sa Anna Kaldal, doktor i juridik vid Stockholms universitet.

Anna Kaldal gjorde en genomgång av vilket skydd barn har mot våld och övergrepp i internationella konventioner och svensk lag. Hon konstaterade att den samlade lagstiftningen bygger på antagandet att det bästa för barnet är att växa upp i en familj och ha nära kontakt med båda sina föräldrar. Det uttrycks i europakonventionen, barnkonventionen, föräldrabalken och socialtjänstlagen. De ger alla föräldrarna en stark rätt att vara den som tar hand om barnet och beslutar åt barnet.

Men det måste balanseras mot rätten till trygghet, som också finns uttryckt i lagarna. Våld och övergrepp mot barn är brottsliga gärningar, men ett brottmål kan inte betraktas som en form av barnskydd, sa Anna Kaldal. Syftet med rättsprocessen är att reagera på själva brottet och lagföra den skyldige. Man utgår från att den misstänkte är oskyldig tills motsatsen bevisats, och ställer höga krav på bevis. En dom kan ha ett symbolvärde och en läkande effekt för barnet, men det är inte fråga om barnskydd.

I stället är det socialnämnden som har det yttersta ansvaret för barns skydd enligt socialtjänstlagen. Där står att socialtjänsten har ett generellt ansvar, ansvar för samverkan, skyldighet att ge bistånd, att utreda och ta in information.

– Socialtjänsten är inte i första hand experten, utan samhällets muskler, sa Anna Kaldal. Ni som möter barnen är experterna. Socialtjänsten behöver era signaler för att kunna agera.

Men socialtjänstens muskler behöver stärkas, menade hon. I dag är föräldrarnas rättigheter starka, de kan säga nej till insatser, och det måste föreligga en ”påtaglig risk” för att barnet far illa för att man ska kunna åsidosätta föräldrarätten och omhänderta ett barn med tvång enligt lagen om vård av unga (LVU). I lagens värld finns bara två typer av risk: hög risk eller ingen risk.

– Så ser inte verkligheten ut. I verkligheten finns det grader av risk. Och grader av risk kräver grader av insatser, sa Anna Kaldal.

Hon föreslog två förändringar:

Det måste till åtgärder för att värna om kunskap och kompetens inom socialtjänsten, så att den behålls och stärks trots hög personalomsättning.

Det måste till en möjlighet att ge stöd och skydd i ett tidigare skede än LVU medger, även mot föräldrarnas vilja. Man måste kunna göra tidigare interventioner och uppföljningar.